Dagens boktips!

Cecilia Kärvegård har släppt en ny e-bok där bl a jag är med. Tack Cecilia!

Vilka egenskaper är viktiga för att bli en Rockstjärna på projektledning? 

Det absolut viktigaste är att man tycker att det man gör är roligt, börjar Elaine. Man måste tycka att det är väldigt kul att jobba i projektform och man måste ha viljan. Viljan att jobba med människor och viljan att vara projektledare.

Det är viktigt att man tycker om människor för att leda projekt handlar om människor och om att leda människor. Det är också viktigt att ha kompetens och kunskap inom området där man är projektledare, det räcker inte med att man kan projektledning.

Och så handlar det om kommunikation; om att ha förmågan att kommunicera och tycka att det är kul att kommunicera. Det är viktigt att projektledaren har förmågan att leda teamet så att alla går åt samma håll och där kommer en tydlig kommunikation in.

Läs hela boken här: http://klokegard.se/produkt/19-framgangsrika-inspiratorer-delar-med-sig/

Omslag-227x300

Fem tips om hur du berömmer!

Elaines fem tips om hur du berömmer:

1. Stick ut med ditt beröm. Ett handskrivet tackkort är exempelvis snabbt fixat, gratis och mer värdefullt än e-post för mottagaren, som kanske sparar kortet i åratal.

2. Ge berömmet så snart efter prestationen som möjligt – för bäst effekt.

3. Nämn inte vad som kunde ha varit bättre, eller vad nästa
prestation ska bli, utan håll dig till det positiva.

4. Varför inte bjuda in ett gäng människor för att fira en framgångsrik medarbetare? Kolla dock innan så att personen inte är blyg.

5. Håll det enkelt och äkta. Mena allt du säger och krångla inte till det.

Beröm dig själv!

545751_496825617043691_1676943309_n

Tips för att uppnå en god arbetsmiljö med ditt ledarskap!

  • Kommunicera, kommunicera och kommunicera.
  • Skapa och kommunicera tydliga målbilder.
  • Skapa delaktighet och laganda.
  • Var en förebild för resten av gruppen.
  • Var tillgänglig!
  • Arbeta aktivt med feedback.
  • Tala med medarbetarna om deras prestation och hur den kan bli bättre.
  • Be medarbetarna ge dig feedback.
  • Ge bekräftelse och beröm när det finns minsta möjlighet till det och berömmet skall vara ärlig, specifik och individuell.
  • Var förberedd på hur du ska hantera konflikter.
  • Var alltid ödmjuk och håll en aktiv, öppen dialog för att undvika större konflikter.
  • Ha kontinuerliga medarbetar-/utvecklingssamtal (inte bara en gång om året alltså).
  • Samla alla till regelbundna arbetsmiljömöten.
  • Skriv veckobrev som innehåller vad som hänt under veckan och vad som komma skall nästkommande vecka.

…och det finns självklart andra saker som du kan göra också men dessa tips är superenkla att arbeta in i vardagen och gör skillnad för arbetsmiljön relativt snabbt!

Äntligen hemma…

Att kunna flytta hem igen efter flera veckor på hotell känns helt underbart bra. Renoveringen är inte på något sätt klar, men beboeligt igen – helt fantastiskt. Efter de senaste upptäckterna av det totala byggfusket i mitt hus funderar jag på om det ens är möjligt eller lönt att driva en process i dolda fel när det är så många dolda fel.

Hela huset känns som ett enda stort dolt fel men det kommer ju att bli helt öppet och rätt när jag är klar även om min renoveringsbudget spricker pga av alla oförutsedda händelser som inträffat. Jag har iofs alltid en post avsatt i mina budgetar för oförutsett men inte av den här digniteten.

Idag kunde jag tvätta för första gången på fyra veckor (tur att jag har en stor garderob) och det och det faktum att jag kan gå på toa, duscha, diska mm gör att jag mer än någonsin inser att de vardagliga sakerna som jag tar för givet faktiskt är en stor lyx och något jag känner mig mycket tacksam över.

För mig har mitt hem alltid varit viktigt och att tvingas flytta ifrån det helt abrupt satte igång en hel del jobbiga känslor – nyttigt att känna och nyttigt att gå igenom. Hemmet – där jag och trollen har vår fristad, där vi vilar och där vi tankar energi är otroligt viktigt för mig.

Att tvingas ut på gatan (nåja, hotell) – även om det bara var under en kort period – blev jobbigare än jag kunde föreställa mig och det i sig får mig att känna än mer ödmjukhet inför alla människor som faktiskt saknar bostad helt.

Nu är vi i alla fall hemma och renoveringen fortskrider… och det kommer att kännas underbart när allt är klart och jag vet att varje vital del i huset kommer att vara helt nytt och helt rätt utfört.

Tacksam ❤isbjörn

Öka din produktivitet! Tre tips!

Dagens tips – Öka din produktivitet:

Vi lever i en krävande värld som är full av störningar men vi behöver få det vi behöver göra gjort ändå. Ibland kan det kännas överväldigande och svårt men det handlar mest och struktur och prioriteringar.

Delar med mig av tre tips som kan hjälpa dig att öka din produktivitet utan att bli stressad 🙂

  • Skapa dig EN att göra lista
    Många gånger skriver vi lite här och där vad det är vi behöver göra. Samla alla uppgifter på ett och samma ställe oavsett uppgiftens karaktär och skriv verkligen ner allt. Ibland tänker vi att det där kommer jag ihåg ändå men skriv även ner det för då frigör du plats i hjärnan 🙂 och får mer energi att faktiskt utföra uppgiften.
  • Gör det viktigaste FÖRST
    Låter självklart men ibland har vi en förmåga att göra det roligaste först eller det enklaste först. Mitt tips är att börja med det viktigaste och avsluta varje dag med att bestämma dig för vad du ska börja med i morgon.
  • Avsätt TID för de uppgifterna som inte brådskar och utför dem
    Låter ju också självklart men många gånger skjuter vi upp viktiga uppgifter i onödan och glömmer bort att även de viktiga uppgifter som inte brådskar behöver utföras. Vissa uppgifter faller bort av sig själv med tiden och det är bra men det gäller tyvärr inte alla.

Lycka till!

Egoism är det att bara tänka på sig själv, eller?

Mitt svar är NEJ, absolut inte. För mig är egosim för mig att mitt eget välmående ska prioriteras högt.

Det betyder inte på något sätt att jag prioriterar mig själv på bekostnad av någon annan. Hur känner du inför egoism och hur tolkar du det?

Jag är övertygad om att när jag prioriterar mitt eget välmående blir jag även en större tillgång för och ett mer närvarande stöd till andra.

 

Wanting a new best friend_ Be your own best friend. That's a very good start...

Vem har ansvaret för arbetsmiljön? Du? Jag? Vi?

Jag säger ofta att jag tror på att människan är vår viktigaste resurs och det står jag för, men i ett företag är det människans förmåga att samverka med varandra som är vår viktigaste resurs. Samverkan inom hela företaget från den välkomnande medarbetaren i receptionen till den inspirerande vd:n.

Läs min krönika: http://www.dagensmojligheter.se/artiklar/kronikor/elaine-breske-hirscher/2013/10/18/87073018/index.xml

Självklart – jag har också mindre bra dagar!

Jag får ofta frågan om jag alltid är lika glad och positiv och det kan jag ärligt säga – nej, inte alls. Jag har mina skitdagar jag också då jag tycker att livet är orättvist, tråkigt, hemskt etc. MEN jag har bestämt mig för att inte låta det mörka ta över.

Jag tillåter mig själv att tjura, tycka synd om mig under en tidsbegränsad period och sedan tittar jag på situationen med andra ögon och ser efter vad det är jag behöver lära mig av detta. Sorg har ingen tidsbegränsning – den får ta den tid den tar.

I varje mörk stund finns det något ljust – det är jag övertygad om – och den övertygelsen hjälper mig att se ljusare på livet. Det fungerar för mig. Det kanske inte fungerar för dig.

every action

 

Make your escape!

You are not your to-do list.

You are not your have-tos.

You are not your must-tos.

You are not your job.

Although your first waking thoughts likely focus on the needs of others and all the things you want to accomplish, you are, most important, yourself.

Take time every day to remember that – even if it means running away from everyone and everything you love so you come back refreshed and recharged.

The world can wait. You shouldn’t have to.

Make your escape! Run if you have to!

20130803-150108.jpg

Klockan 12.14 kom det ett sms…

som förändrade mitt liv.

Idag , just i denna minut, är det exakt sex månader sedan, ett halvår och det känns som en hel livstid och som att det var igår. Ett som är säkert är att det förändrade mitt liv – brutalt och totalt.

Den 15 januari klockan 12.14 satt jag i ledningsgruppsmöte när det vibrerade i den privata mobiltelefonen och när jag tittade på den såg jag ett sms från min syster ”Ring mig!” och jag ringde direkt. När hon svarade sade jag ”Är han död?” och fick till svar ”Ja, han har skjutit sig.”

Jag gick tillbaka in på ledningsgruppsmötet och sade: ”Pappa har tagit livet av sig. Jag måste åka hem. Jag måste åka hem till pappa. Jag måste hämta hundarna. Jag måste…. Jag måste… Jag måste…”

Jag fattade nog inte riktigt vad som faktiskt hade hänt och även om jag förstår det nu så förstår jag fortfarande inte varför.

Det snöade den här dagen och även om det gick riktigt fort att komma upp till Dalarna så var det den längsta resan hittills i mitt liv. Jag ringde till min allra bästa och finaste väninna Helena Gallstad (fd Herteus) under resan och hon pratade med mig nästan hela vägen upp.

Ni kan säkert räkna ut vad vi fick ta tag i direkt, polisen. rättsläkaren, sanering, begravning etc. Ja, massor av praktiska saker och vi fick en hel del hjälp av mamma såhär initialt – min syster och jag.

Istället för att ge mig den tiden jag borde ha gett mig gick jag tillbaka till jobbet direkt. Jag kände att det var viktigt för mig, viktigt att göra rätt för mig, viktigt att finnas där för mina medarbetare och så fortsatte jag i flera månader tills jag sakta men säkert insåg att jag behöver finnas till för mig nu, för mig och för den lilla familj som jag har kvar i livet.

Det känns märkligt att säga att jag är tacksam för att pappas själviska beslut gav mig kraften att fatta ett eget viktigt beslut. Beslutet om min framtid. En framtid där jag kommer att följa mina värderingar ännu mer och lyssna ännu mer på vad det är jag står för och leva det!

Under det här halvåret har det hänt massor av händelser som gjort att jag ser ljust på framtiden. Samtidigt har det varit och är en av de svåraste perioderna hittills i mitt liv. Att drabbas av att någon så nära väljer att självmant lämna sina barn och barnbarn och på ett sådant brutalt sätt. Alla de frågor det för med sig. Alla frågor där vi vet att vi aldrig får några svar.

Det visar sig att när vi drabbas av något svårt så självrensar omgivningen sig. Det försvinner en hel del människor från ditt liv som med facit i hand faktiskt mest tagit energi. Samtidigt som ”ogräset” försvinner så gödslas du med energi av andra blommor i din trädgård som ger dig massor av energi och stöd – precis som det du behöver.

Det visar sig också att jag är starkare än jag tror och att jag är tryggare i mig själv än vad jag visste. Att säga upp sig från en chefsposition – som jag gjorde – och en fast trygg inkomst för att leva i en oviss framtid känns helt rätt och jag vet att framtiden kommer att bli så mycket bättre än historien som i det stora hela har varit mycket bra.

Nu tar jag en dag i taget, jag fokuserar på att må bra – både mentalt och fysiskt och jag ser aktivt över mina alternativ till framtiden. Det kommer att bli bra även om jag inte riktigt vet än vart jag ska…

Två beslut som jag fattade redan den 15 januari var:

Jag ska inte låta pappas dåliga beslut skada min framtid.

och

Jag ska vara öppen med att berätta vad som hänt för att om möjligt kunna hjälpa någon annan som drabbas.

Jag är tacksam för att pappas rätt så brutala agerande öppnade mina ögon så att jag bl a såg att jag var på en arbetsplats som inte var hälsosam för mig, som inte delade mina värderingar utan att jag såg att skulle lämna den för att finna en plats där värderingarna stämmer mer med vad jag tror på. Med detta vill jag inte säga att jag var på en dålig plats utan bara på en plats som var dålig för mig.

Nu är jag på en plats och på väg till en ny plats som är bra för mig och som gör att jag kan sörja i den takt och på det sätt som ger mig kraft och styrka istället för tvärtom. Jag har tagit bort mina skygglappar och mina mentala snuttefiltar och ser att framtiden är större, bättre och mer magisk än den framtid jag såg för ett halvår sedan.

Axlad med nya erfarenheter och en mycket mer autentiskt Elaine… ett halvår senare fylld av stenhård frivillig och ofrivillig personlig utveckling… många sanningar som kommit mig till del både om mig själv och andra. Nyttigt, nödvändigt och lärorikt!

Det som känns lite speciellt är att jag den 2 januari skrev i min dagbok att jag kände att 2013 skulle bli ett år där något skulle hända som skulle skapa en bättre framtid för mig och mina småtroll. Jag skrev även att 2013 skulle bli mitt bästa år någonsin och trots den värsta tänkbara starten känner jag att det finns goda möjligheter till det.

Jag ber er alla att lyssna till era värderingar och om ni tappat dem – styr tillbaka till dem! Och allt det där du vill göra sen – gör det NU!