Att kunna flytta hem igen efter flera veckor på hotell känns helt underbart bra. Renoveringen är inte på något sätt klar, men beboeligt igen – helt fantastiskt. Efter de senaste upptäckterna av det totala byggfusket i mitt hus funderar jag på om det ens är möjligt eller lönt att driva en process i dolda fel när det är så många dolda fel.

Hela huset känns som ett enda stort dolt fel men det kommer ju att bli helt öppet och rätt när jag är klar även om min renoveringsbudget spricker pga av alla oförutsedda händelser som inträffat. Jag har iofs alltid en post avsatt i mina budgetar för oförutsett men inte av den här digniteten.

Idag kunde jag tvätta för första gången på fyra veckor (tur att jag har en stor garderob) och det och det faktum att jag kan gå på toa, duscha, diska mm gör att jag mer än någonsin inser att de vardagliga sakerna som jag tar för givet faktiskt är en stor lyx och något jag känner mig mycket tacksam över.

För mig har mitt hem alltid varit viktigt och att tvingas flytta ifrån det helt abrupt satte igång en hel del jobbiga känslor – nyttigt att känna och nyttigt att gå igenom. Hemmet – där jag och trollen har vår fristad, där vi vilar och där vi tankar energi är otroligt viktigt för mig.

Att tvingas ut på gatan (nåja, hotell) – även om det bara var under en kort period – blev jobbigare än jag kunde föreställa mig och det i sig får mig att känna än mer ödmjukhet inför alla människor som faktiskt saknar bostad helt.

Nu är vi i alla fall hemma och renoveringen fortskrider… och det kommer att kännas underbart när allt är klart och jag vet att varje vital del i huset kommer att vara helt nytt och helt rätt utfört.

Tacksam ❤