Vi har alla ett stort behov av att känna sig betydelsefulla, bekräftade och kompetenta – det är ett grundläggande behov hos oss människor. Att vi som personer och vår kompetens tas till vara på och att vi behandlas med respekt. Vi vill känna att vi bidrar på arbetsplatsen och att vi är accepterade av våra chefer och kollegor.

Att bli nobbad innebär att man känner precis motsatsen. Känslan av att stå utanför, känslan av att bli motarbetade, känslan av att vara överflödig och egna funderingar på varför man överhuvudtaget rekryterats till företaget är tydliga tecken på att du är nobbad.

Att den tjänst du rekryterades till bara finns på papper och inte i verkligheten är också ett tydligt tecken på att du nobbas. Att din roll inte kommunicerats ut tydligt i organisationen ett annat tecken. Att du trots ihärdiga försök inte får den hjälp du har rätt att kräva av din chef är också ett tecken på att du är nobbat. Att du mer eller mindre blir ignorerad är också ett tecken. Det finns naturligtvis fler tecken än de jag berättar om här.

I stort sett kan vem som helst bli nobbad och det kan uppstå när som helst – när du är nyanställd, när du får en ny tjänst inom samma företag (läs befordras), när du har varit på föräldraledighet, när du har varit ute på längre uppdrag och det kan starta med så enkla saker saker som att du bokar in ett säljmöte och någon annan anser sig äga rätten till det mötet eller den kunden, det kan handla om att du blir ”kompis” med fel person på arbetsplatsen, att du sätter dig på ”fel” mötesstol eller att du helt enkelt tar dig ”friheten” att tala på möten där det inte förväntas att du talar.

På arbetsplatser med många starka informella (eller formella för den delen) ledare kan modet att stå upp för de egna åsikterna vara den utlösande faktorn. Och i andra fall räcker det med att vara ambitiös, driven och duktig för att reta kollegerna.

På arbetsplatser med ett starkt revirtänkande är nobbning mer en regel än ett undantag. På dessa arbetsplatser skapas ofta ett kluster av ledare (formella och informella) som anser sig ha rätten att vara enväldiga domare över vad som är rätt och vad som är fel och de nobbar gärna för att bibehålla sin ”makt”.

Som chefer och ledare har vi ett stort ansvar när det gäller att bryta destruktiva mönster genom att ta tag i de medarbetare som nobbar och fryser ut men tyvärr är det ofta så att chefer låter de som nobbar hålla på och den som blir nobbad får själv allt ansvar för den uppkomna situationen och för att förändra den. Känner ni igen parallellerna från mobbning?

Du själv har givetvis ett eget ansvar men när du känner att du har gjort allt du kan för att bli en del av företaget och du ändå känner som jag beskriver ovan – Ja, då mår du mer än lovligt dåligt anser jag. Din närmaste chef har ett mer formellt ansvar för att du ska må bra och det vill sig till att han eller hon tar det ansvaret på allvar.

Om ledningen har en ”låt gå” eller ”jag låter bli att ta tag i”-mentalitet (lite som jag skriver om ovan) så förvärras bara situationen, nobbningen kvarstår och uppstår gång på gång så snart det är någon som inte passar in i ”klustrets” syn på hur saker och ting skall vara och företaget förlorar duktiga medarbetare när nobbarna på så sätt får accept för sitt nobbande beteende.

Är du nobbad? Börja med att tala med din chef och be om hjälp och om det inte hjälper – Sök dig vidare, lämna den nobbande arbetsplatsen! Acceptera att du inte kan förändra arbetsplatser som inte vill förändras. Det finns andra arbetsplatser för dig där du, ditt engagemang och din kompetens behövs bättre och där du som person blir en självklar del av gänget. Det är ingen idé att gå och må dåligt på din arbetsplats – du riskerar att skada din självkänsla och att bli sjukskriven.

Kämpa på! Och du – det finns en plats för alla som känns helt rätt och är helt rätt! Det är så det ska vara!