Har du kvar den där trasiga illasittande jackan?

Dagens repris!

ELAINE BRESKE HIRSCHER

I morse när jag skulle åka till träningen så tog jag fram en gammal jacka ur garderoben. Jackan är trasig på grund av att den är en välanvänd favorit och jag borde ha slängt den för länge sedan. Jag har lagat den så många gånger så att det inte går att göra snyggt längre. Jackan har varit min favorit MEN min smak och min kropp har förändrats så nu sitter den inte ens bra längre och jag tycker inte alls att den är lika fin som jag tyckte den var förut. Idag slänger jag den. 

Varför skriver jag nu detta?

Jo, för så är det ju i livet för oss alla. Ibland håller vi kvar i det gamla alldeles för länge. Det som inte längre passar oss. Det som vi inte längre tycker om. Det vi inte längre mår bra av. Det kan handla om relationer – vänskap som kärlek…

View original post 68 fler ord

När döden knackar på…

Igår dog min ”faster” Birgitta och även om inte vi stod varandra jättenära så har hon alltid funnits i mitt liv. När vi var små åkte vi alltid till Flocki och Birgitta när vi skulle hälsa på släkten i Degerfors. Pappa och hans bror lyckades hitta en varsin Birgitta att gifta sig med och det skrattade vi ofta åt, tänk att det fanns två Birgitta Hirscher i en så liten släkt som vi är här i Sverige i alla fall.

För tre år sedan dog min pappa. Att förlora en förälder är svårt även när vi är vuxna. En stor del av ens ursprung försvinner och livet fylls med en stor saknad, en sorg, ett nytt sätt att leva. Döden är så påtaglig, så oundviklig, så plötslig, så brutal – det finns ju liksom ingen återvändo.

Jag har tre kusiner som nu förlorat sin mamma, en farbror som förlorat sin livspartner sedan 60 år… jag förstår hur de känner sig, jag känner med dem, jag är med dem i tanken. Det är så mycket som händer i en när man förlorar någon man älskar, någon man står nära. Man går sönder, för alltid.

När döden knackar på så rannsakar i alla fall jag mitt liv – inifrån och ut – och det har jag gjort även nu. Det är som att synen och sinnena blir klarare och starkare. Det känns så sorgligt att Birgitta är borta, en del av min barndom försvann och en tydlig insikt i att det är så här det kommer att vara nu.

Flocki och Birgitta var paret i pappas familj som levde tillsammans längst, min faster Maria förlorade sin man Valentin tidigt och därefter försvann Alfred som var gift med min faster Josefa. Min mamma och pappa skilde sig tidigt och pappa levde ensamstående när han dog för tre år sedan.

Mina tankar går till mina kusiner Laila, Annelie och Jan och till min farbror Florian nu – jag hoppas att de finner stöd och tröst i varandra i denna svåra förlust.

Var rädda om varandra! Vi har varandra bara till låns <3

Att leva i förändring…

Ny krönika ute nu…
Att leda i förändring är att leva i förändring. Motsatsen till att leda i förändring är att leda i stillestånd, eller hur? Det är ju helt omöjligt att göra för det finns inget i livet som står stilla.

Elaine Breske Hirscher Jag har arbetat med många uppdrag där företagen genomgår en stor förändringsprocess, en process där företagen vill gå från otydlighet till tydlighet, gå från ett läge där de är regelstyrda till att bli värderingsstyrda och det är en spännande resa de genomgår och har framför sig. Kommer de att lyckas? Ja, absolut kommer en hel del av dem lyckas men inte alla. Varför inte? Ledningens förmåga att leva i förändring såklart. Ja, leva – inte leda!

Det intressanta i flera av dessa företag är att ledningen lever kvar i ett stillastående läge. De har tillsammans i ledningsgruppen arbetat fram företagets nya vision, affärside, värderingar och strategier men när det är dags att implementera dem gör de det fatala misstaget att inte leva som de lär. De fortsätter att leda och agera precis på samma sätt som de gjort förut utan att se att inom allt detta nya som skall implementeras behöver även ledarskapet förnyas och anpassas till den nya önskade läget.

Läs hela krönikan här:

http://www.dagensps.se/artiklar/kronikor/elaine-breske-hirscher/2016/02/04/07869624/index.xml

Work on the unexpected

When you’re good at something, it’s so easy to rely on that strength.

For example, if you are playing tennis and your forehand is your stronger stroke, you’ll position yourself to use it much more often. Won’t you?

But by turning weakness into strength instead will give you a competitive edge and make you into a more effective leader. Focus your energy on improving your weak points.

Think about your last performance review or ask your peers what one capability you really need to succeed in your current environment.

There’s no better way to impress than to reveal a killer backhand when everyone’s expecting your forehand!

Let’s play tennis :)

Vem har rätt?

Har kunden alltid rätt? 

Både ja och nej vill jag mena. Ja, kunden har alltid rätt i sin upplevelse. Nej, kunden har inte alltid rätt i sak. 

Lyssna på din medarbetare innan du bestämmer dig för vad som är sant eller ej när du får ett klagomål från kund. 

Våga visa din medarbetare förtroende! Annars riskerar du att förlora deras förtroende för dig. 

Ta först reda på vad som hänt. Agera därefter och vad du än gör – agera inte i affekt. 

Den som agerar i affekt drar allt som ofta det kortaste strået. 

Har du råd med det?
  

Förändring – för vem?

Årets kortaste månad är här (även om den är lite längre just i år) – jag gillar när en månad börjar på en måndag :)
 
Den här månaden kommer jag både avsluta och påbörja saker som påverkar min framtid – såväl privat som arbetsmässigt. Helt enligt plan. Att förändra tar tid och vi måste arbeta metodiskt och strukturerat.
 
Vi talar ofta om att leda i förändring men egentligen handlar det om att konstant leva i förändring och tydliggöra det som tydliggöras bör. För att förändras, det kan vara ett eget beteende eller en organisations, måste den/de som berörs förstå förändringen och vilja förändras.
 
Många som arbetar med förändringar glömmer ibland bort att även de du utsätter förändringen för måste acceptera den och leva den. De glömmer också att de planerat och levt med förändringen ett bra tag och de som presenteras förändringen sist är i början av förändringskurvan när du redan tagit sig igenom den. 
Bäst resultat får du när du planerar och implementerar förändringen tillsammans med alla som berörs av dem. För att lyckas krävs tålamod – tålamod!
 
Du kan leda i förändring hur mycket du vill men om du inte får alla att förstå varför förändringen ska ske, vad den har för mål och vad det innebär för den enskilde individen så kommer du inte att lyckas implementera förändringen hos någon annan än dig själv.
Våga vara tydlig!