När feedbacken är konstruktiv, med en välmenade tanke, ser jag alltid feedback som en gåva. Att någon bryr sig så mycket om mig så att han eller hon vill att jag ska förbättra mig och lyckas! Det är en underbar känsla, tycker jag. Är feedbacken motsatsen med syfte att bara trycka till och vara taskig är den verkningslös på alla sätt och vis.
Hur kommer det sig då att det kan vara så olika? Varför är det så svårt att få ett naturligt förhållningssätt till feedback och hur kommer det sig att vi reagerar så olika på feedback. Det första att tänka på är att när du ger eller får feedback behöver du skilja på person och prestation. Du är aldrig fel men du kan ibland förbättra det du gör.
ELAINE BRESKE HIRSCHER 