Livet är som en berg- och dalbana, ibland är det härligt och spännande och ibland bara skrämmande och läskigt och det är helt ok. Det är så jag vill att mitt liv ska vara. 

Just nu är jag i en period i livet där jag dock ställer mig i kön och väntar lite innan jag sätter mig i vagnen igen, jag skalar av alla självpåtagna måsten och väljer bara att göra det som jag behöver göra så länge måstet inte påverkar liv och död. 

Det betyder att jag nu säger nej istället för ja till vissa personer, uppdrag mm och jag vet att det finns en del som inte tycker det är okej men jag gör det som är bäst för min hälsa. Punkt. 

Självklart avslutar jag det jag behöver avsluta på allra bästa sätt men i den takt som jag och min kropp och knopp klarar av just nu. Jag håller mig inom Nacka den närmaste tiden förutom en snabbis till Umeå nästa vecka. 

Varför? Jo, för att det har hänt massor av negativa saker i mitt liv den senaste tiden. Två dödsfall inom närkretsen, en rejäl halkolycka, två egna bilkrockar, en envis bihåleinflammation, en förkylning, en maginfluensa, en hel del tjafs och bråk, svek mm. 

Ja, ni vet hur det blir när det negativa tar över det positiva och så vill vi inte ha det. 
Tack och lov har det även hänt positiva saker också men när jag känner att den negativa spiralen börjar snurra är det mitt ansvar att sätta stopp för det. 

Det gör jag nu och ni som inte förstår det eller respekterar det – that’s on you! 
Jag älskar att mitt liv är som en berg- och dalbana med ett stort varmt kärleksfullt hjärta i mitten, precis som jag har. 

Det är lite som att jag  älskar att gå i högklackat även om jag behöver ta på mig tofflorna ibland. 

Våga prioritera dig själv!