Äntligen börjar jag återhämta mig efter förra onsdagen då jag fick nog av en persons konstanta knivhugg i ryggen på mig. Tyvärr har jag – av olika skäl – tillåtit personens oprofessionella agerande alldeles för länge så när jag väl fick nog så närapå ”exploderade” jag. Inget jag är superstolt över, dock inga personangrepp från min sida utan mer ett extremt tydligt nu är det fanimej nog!

Jag skriver återhämta mig för jag blir väldigt sällan arg eller ens upprörd över andras ageranden men när någon så aktivt, utstuderat och helt medvetet går in för att skada och förlöjliga mig skadar denne någon även – och faktiskt ännu mer än han skadar mig –  projektet vi båda jobbar i och det är det jag blev så oerhört förbannad över. Att han försöker misskreditera mig spelar mindre roll, jag vet vem jag är och vad jag står för.

Hur tänker man då? Jo, extremt kortsiktigt. Med sina lögner och givande av falsk information kanske personen i fråga känner sig ha makt för stunden men långsiktigt är det förödande såväl för honom själv som företaget han representerar. Det är helt enkelt inte acceptabelt.

Jag klarar mig alltid men han sätter sin egen framtid och sitt rykte på spel och det blir jag också upprörd över att han inte förstår. Hans framtid, hans agerande är inte mitt ansvar, jag vet, men projektet vi båda arbetar i är mitt ansvar och det är fanimej inte okej att agera mot projektets bästa.

Jag tror på karma och det kommer den här personen tyvärr att få smaka på förr eller senare. Jag undrar om han kommer att förstå varför och faktiskt inse att det som då drabbar honom faktiskt beror på honom själv, på hans agerande.

Jag hoppas det – för de misstag vi lär av är inget misstag, utan ett lärande. Misstag blir det först när man inte lär av det!