Som egenföretagare är man oerhört sårbar. Det är ingen som täcker upp för dig om du blir sjuk eller skadad. Jag driver ett bolag med två verksamhetsben – konsultverksamhet och travverksamhet.

Jag jobbar mer än heltid i konsultverksamheten, sköter det administrativa i båda benen och Benny arbetar mer än heltid med travverksamheten.

I travverksamheten har vi, förutom Benny, en heltidsanställd och ett par personer som jobbar på timbasis.

Det vi båda erbjuder våra är lång personlig erfarenhet och specialistkunskap inom våra verksamhetsgrenar och vi har båda jobbet som en livsstil. Som egenföretagare är man i tjänst 24/7/365 och har man dessutom som jag har anställda blir det också ett ännu större ansvar.

I helgen gjorde Benny sig rejält illa, så illa att han till och med gick med på att uppsöka akuten och när de såg hans skada kom han in direkt, detta på Uppsala Akademiska Sjukhus Akutmottagning, så ni förstår säkert att det såg illa ut. Det blev smärtstillande, penicillin intravenöst direkt, stelkramp och sedan ihopsydd med sex stygn.

Då inser jag verkligen hur sårbara vi egenföretagare är. Vi har ingen personal i stallet på helgerna då vi tycker de ska få vara lediga och vila. Vi vet att många travverksamheter har schemalagd arbetstid för personalen en eller ett par helger i månaden. Det har vi också inskrivet i vår personals anställningsavtal.

Kanske dags att planera om lite så att både jag och Benny kan få en ledig helg i månaden. För att jobba som vi gör och speciellt som Benny gör i stallet, gör oss trötta, och tröttheten i sig gör oss extra sårbara.

Nu gick det ”bra” i lördags men ändå… jag slås över hur ensam och sårbar man är som egenföretagare. Även om det är en självvald livsstil ❤️ En livsstil som jag älskar!