Idag kommer 4 personer att begå självmord.

Under det senaste året har cirka 500 000 personer i Sverige haft självmordstankar, cirka 100 000 har genomfört självmordsförsök, och cirka 1 500 har fullbordat ett självmord. Självmordstankar är så vanliga idag så att de kan betraktas som en naturlig del av mänskligt liv. Läs igen… ”…som en naturlig del av mänskligt liv.”. (Källa: Mind)

I Sverige har vi en nollvision mot självmord, precis som vi har inom trafiken, men till skillnad mot trafikens nollvision så satsats marginellt av statliga medel för att uppnå nollvisionen avseende självmord. Det behöver vi förändra.

Den psykiska ohälsan skenar i Sverige (och enligt WHO i resten av västvärlden) och även den starkaste personen kan drabbas. Många människor har även drabbats hårt av pandemin och många människor mår dåligt av pågående krig. Det vet vi påverkar vår psykiska hälsa. Hur det kommer påverka självmordsstatistiken vet ingen men mest troligt kommer fler människor drabbas.

Nästa år är det 10 år sedan min far var en del i statistiken och jag har sedan dess försökt lyfta frågan. Det finns så mycket skam kring psykisk ohälsa och självmord. Många, och även jag innan far begick självmord, trodde att det var ”svaga” människor som tog sitt liv, jag hade många fördomar men idag vet jag bättre. Självmord och självmordstankar kan drabba precis vem som helst oavsett bakgrund.

Att vara en del av ett sammanhang, att känna sig sedd, bekräftad och behövd är ett grundläggande behov som vi alla människor har. Det gäller naturligtvis även utanför arbetet. Vi behöver alla bli bättre på att se varandra, bekräfta varandra och behöva varandra. Det är tillsammans vi blir starka oavsett hur starka vi är var och en för sig.

Bifogar här en krönika som jag skrev för många år sedan men som forfarande är aktuell:

Jag tror att människan är vår viktigaste resurs och det känns viktigt att vi som ledare tidigt kliver in och vågar ingripa när våra medarbetare inte verkar må bra eller fungerar som tidigare.

Vi behöver bli bättre och bättre på att våga vara personliga med våra medarbetare utan att tumma på den personliga integriteten. Det blir alltmer viktigt i vårt ledarskap att skapa relationer och bry oss mer om hur vi och vår omgivning mår. Min erfarenhet är att mina medarbetare och jag själv mår bättre och presterar bättre när vi bryr oss om varandra och hur vi mår.

Det är lättare att vara ledare och chef i medgång men hur är det att vara ledare i motgång, när det krisar? Jag vill gärna tro att i motgång kliver ledaren fram – att hon eller han inser vikten av att verkligen vara en ledare och inte bara chef. Men jag tror att vi i Sverige, i våra företag och organisationer har tillräckligt många chefer men behöver fylla på med fler ledare.

Forskning har visat att alla behöver ha ledare eller andra betydelsefulla personer i sin omgivning som bekräftar oss som människor, som bryr sig om oss och hur vi mår. Vi behöver det för att våga ta egna initiativ, tro på vår egen kapacitet, förmåga, för att må bra och för att hålla oss friska. När vi blir bekräftade växer vi personlighetsmässigt och vågar anta och hantera utmaningar. Att må bra är en förutsättning för att vara nöjd.

Nöjda medarbetare är effektivare, visar bättre resultat, levererar högre kvalitet, har högre moral och lojalitet, tar mer ansvar, samarbetar bättre, ser möjligheter lättare, är mer närvarande på arbetet, är bättre problemlösare och det ger en sund personalomsättning, ett bättre arbetsklimat, en ökad trivsel, lägre sjukskrivning etc. Det finns som du ser en mängd positiva effekter som du relativt enkelt kan uppnå med ditt ledarskap men hur gör du när du märker att dina medarbetare inte mår bra eller fungerar lika bra som tidigare?

Motgång kan handla om så mycket – kriser av olika slag, stress, sjukdom och på din arbetsplats finns olika typer av omständigheter som t ex under vissa förutsättningar kan leda till flertalet sjukdomar. Sjukdomar av olika karaktär – allt från stressrelaterade sjukdomar till alkohol- och drogrelaterade problem. Symptom på dessa bör åtgärdas så fort som möjligt, ju snabbare åtgärd, desto bättre prognos till förbättring.

Hur kan du se symptomen? Hur kan du se vad som är vad? Självklart finns det symptom som går att se men det kan vara nog så svårt att se vad som är vad. ”Rätt diagnos är det egentligen bara en läkare som kan ställa”, säger Lotta Saidac som utbildar i frågor kring detta. ”Du som ledare kan dock lära dig se tecknen när det är dags för dig att ta ett sk svårt samtal med din medarbetare”, säger Lotta.

Några symptom på tidiga varningssignaler som visar på att det kanske inte står rätt till är sömnproblem, koncentrationssvårigheter, humörsvängningar, spänningsvärk, huvudvärk, ont i nacken, ryggen, musklerna, viktminskning/ökning, magbesvär, hudbesvär, nedstämdhet, måndagssjuka etc.

Ett relativt enkelt och effektivt sätt att få reda på hur dina medarbetare har det är att börja ställa frågor som: Hur mår du? Hur har du det? Hur kan jag hjälpa dig? Hur tycker du att samarbetet fungerar med dina kollegor? Hur känner du att balansen mellan ditt arbetsliv och privatliv är? Jag har sett att detta och detta har hänt – vad kan du berätta om det?

Du märker rätt så snart om något inte står rätt till och då är det viktigt att du påminner dig om att du inte är en läkare. Hjälp dig själv och din medarbetare då genom att ta professionell hjälp för att hjälpa att ställa rätt diagnos för att kunna sätta in rätt rehabilitering.

Våga ställa personliga frågor – du kan rädda liv. Vänta inte tills du är säker på varför din medarbetare mår dåligt! Visa att du bryr dig om! Våga vara en personlig ledare!