I lördags firade vi 11 år som familj – Freddy, Freya och jag. Helt underbara kärleksfulla år.

De senaste två åren har vi levt med Freyas cancerdiagnos och vi vet alla att varje dag vi har tillsammans är bonustid.

Igår när jag hämtade Freddy och Freya på dagis påvisade Freddy en enorm smärta i buken så jag åkte direkt till fantastiska Södra Djursjukhuset akut.

Vi fick hjälp direkt. Fantastisk hjälp. Freddy lades in. Han behövde opereras. En för mig helt okänd tumör i magen hade spruckit och den och mjälten behövdes opereras bort.

Jag fick frågan om vad jag ville göra om de när de öppnade honom skulle se att det fanns fler tumörer, dvs att den spridit sig.

Självklart ville jag då att han skulle slippa lida. När de öppnade honom visade det sig att levern och andra omkringliggande organ även hade tumörer.

Beslutet fattades. För hans skull. Han fick somna in. En kort tid efter samtalet med veterinären skrek Freya, hans kullsyster, rakt ut i ren panik. Jag är säker på att det var då Freddy gick över på andra sidan.

Freya och jag sörjer idag och kommer så göra samtidigt som vi är tacksamma för 11 fina år tillsammans.

Freddy – du är lika älskad och en lika stor del av vår familj idag som du var igår.

Det här är min sista bild på dig, när du gick in för operation, och efter att jag tog den gav du mig din goa puss. Jag älskar dig!

Våga sörja alla dina familjemedlemmar. Tack till mina närmaste kollegor på TF och alla vänner som stöttar mig och Freya ❤️