Efterlevande, min far tog livet av sig

TÀnk att jag och sÄ mÄnga med mig ska behöva vara efterlevande. Vi som lÀmnades efter nÀr vÄra nÀra och kÀra begick sjÀlvmord. Vi som fÄr leva kvar i ovisshet, vi som aldrig fÄr svar pÄ frÄgan varför, vi som alltid kommer undra om vi hade kunnat göra nÄgot för att förhindra detta fruktansvÀrda som drabbar sÄ mÄnga av oss.

Idag kommer fyra personer begÄ sjÀlvmord, ca 1.600 personer begÄr bekrÀftade sjÀlvmord i Sverige och mörkertalet Àr stort.

Hur pÄverkar det oss som blir kvar och vilken hjÀlp fÄr vi som efterlevande av samhÀllet? Ja, det finns ju inte ett svar pÄ det men jag tÀnkte berÀtta hur det har pÄverkat och pÄverkar mig.

De första mĂ„naderna efter pappas sjĂ€lvmord gick jag in i nĂ„gon form av auto pilot. Vi ordnade allt som behövde ordnas och livet rullade pĂ„. Pappa tog livet av sig i januari och i april samma Ă„r drabbades jag av en panikĂ„ngestattack – bland det vidrigaste jag varit med om och tyvĂ€rr Ă€r det nĂ„got som Ă„terkommer dĂ„ och dĂ„. Nu har jag lĂ€rt mig att leva Ă€ven med det men det Ă€r inte vad jag önskade mig sjĂ€lv.

Jag vet att jag och mÄnga med mig lider av nÄgon form av PTSD oavsett om vi fÄr det diagnosticerat eller ej. Vilken hjÀlp av vÄrden fick dÄ jag i samband med pappas sjÀlvmord?

Jo, jag trÀffade en lÀkare som sjukskrev mig för depression och jag fick recept pÄ anti-depressiva medel, insomningstabletter och sömntabletter men det var inte depression jag led av utan akut traumatisk chock och sorg. Jag behövde prata med nÄgon om det som hÀnt sÄ jag gick hos en psykoterapeut under en period och jag trÀffar henne fortfarande dÄ och dÄ för att det kÀnns bra.

I mina samtal med henne sÄ insÄg jag att det fanns en hel del annat i mitt liv som jag behövde ta tag i och tacksamt har jag gjort det. Allt har inte blivit sÀmre efter pappas sjÀlvmord, en hel del saker har blivit bÀttre ocksÄ. Jag har blivit Ànnu starkare Àn jag var innan och jag har i princip slutat upp med att försöka vara alla andra till lags. Det Àr bra!

Jag vÄgar ocksÄ prata om sjÀlvmord och att det Àr okej att mÄ dÄligt ibland. Du Àr ingen svag mÀnniska bara för att du erkÀnner dig svag ibland. TvÀrtom! Det Àr först nÀr vi erkÀnner vÄra svagheter som vi kan stÀrka dem.

Den psykiska ohÀlsan sprider sig som en epidemi över hela vÀstvÀrlden och jag tror det beror pÄ att vi stÀller för höga krav pÄ oss sjÀlva, vi mÄlar upp en fasad om att allt Àr bra och att vi glömmer bort att se varandra och hjÀlpa varandra. Naturligtvis finns det flera anledningar till den psykiska ohÀlsan men om vi börjar bry oss om varandra i vardagen kan det faktiskt bli sÄ att vi rÀddar liv.

Jag Àr en efterlevande men jag Àr ocksÄ levande. Jag Àlskar mitt liv och att jag lever Àven om det under perioder kan vara nog sÄ jobbigt och deprimerande!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.