Hållbart och hälsosamt ledarskap?

En Gallup-undersökning från 2017 ”State of the Global Workplace” visar att endast 14% av medarbetarna i Sverige är engagerade på och i sitt arbete.

Så många som 75% av svenskarna är oengagerade vilket visar sig i att de har ingen energi för sitt arbete eller sin organisation.

11% är aktivt oengagerade. De är inte bara missnöjda med sitt arbete, utan de påverkar även sina kollegors arbetsmiljö och engagemang negativt.

86 % är oengagerade! Bristen på engagemang innebär inte bara enorma kostnader i form av produktionsbortfall utan det påverkar även hur människor mår på jobbet. De påverkar 100 % av medarbetarnas arbetsmiljö negativt.

Visste du att psykisk ohälsa utgör nästan hälften av alla sjukskrivningar i Sverige idag?

Oroväckande siffror, eller hur?

Forskningen visar en tydlig koppling mellan sättet att leda och medarbetarnas engagemang. Är det så att svenska företag behöver ledas på ett annat sätt? Är svenska chefer sämre på ledarskap och ledning?

Vad är det då i ledarskapet som skapar oengagemang och i förlängningen ohälsa?

Flera av varandra oberoende forskningsrapporter och däribland Gallup visar på flera olika saker men jag kommer ta upp en av de farligaste ur ett hållbart och hälsosamt perspektiv – OTYDLIGHET!

Otydlighet skapar otrygghet. Otrygghet skapar stress. Stress dödar engagemang. Stress orsakar hälsoproblem. Stress som vi själva inte kan råda över – för att någon annan bestämmer förutsättningarna – är något av det svåraste för oss människor att hantera.

Vad kan chefen göra för att skapa en mer hållbar och hälsosam arbetsmiljö?

  • Tydliggöra målen, sätta delmål och ha realistiska tidsplaner
  • Skapa tydliga spelregler tillsammans med sina medarbetare
  • Arbeta aktivt med feedback
  • Lyssna på sina medarbetare och ta tillvara på deras åsikter
  • Se, förstå och respektera sina medarbetare
  • Våga förändra målen om de som satts inte fungerar
  • Informera sina medarbetare om det som påverkar deras arbetsmiljö
  • Skapa arbetsförhållanden med hänsyn till medarbetarnas behov
  • Se till att alla arbetar åt samma håll
  • Är noga med att kommunicera målen och hur det går



Vad drömde du att du skulle bli? Blev du det?

Vilket yrke drömde du om som barn? Och uppfyllde du din dröm?

Själv drömde jag om att bli akutläkare för att jag vill rädda liv men insåg rätt tidigt att det skulle innebära en hel del blod och jag och blod är ingen bra match.

Idag räddar jag liv eftersom jag arbetar aktivt med att försöka förhindra och eliminera mobbning och självmord. Det gör jag idéellt.

Professionellt har jag blivit något av en arbetsmiljöspecialist. Den psykiska ohälsan skenar i hela västvärlden. Tillsammans kan vi förebygga psykisk ohälsa på våra arbetsplatser.

Leaving Neverland

Har precis sett den fyra timmar långa dokumentären om Wade och James som under sin barn- och ungdom umgicks mycket nära med Michael Jackson.

De här två pojkarna var bara 7 respektive 10 år när deras familjer började besöka Jacksons olika hem och det tog inte lång tid innan pojkarna började sova över i Jacksons sovrum.

Vad som verkligen hände där i sovrummet vet ju bara pojkarna och Jackson själv som inte kan besvara anklagelserna eftersom han varit död 10 år.

Oavsett vad som är sant eller inte är jag mycket tagen av dokumentären och oavsett vad som har hänt så känns det olustigt på så många sätt.

Om det är sant – hur många barn har upplevt samma trauma? En annan sak jag undrar över är självklart:

Varför tillät föräldrarna, till dessa två barn och alla andra barn som varit Jackson nära, att deras barn sov i samma sovrum som en annan vuxen man?

Så många tankar som sätts igång… som jag känner för de utsatta barnen.

Kan inte heller låta bli att känna för Jacksons egna barn. Hur känner de efter att hela världen ser den här dokumentären?

Oavsett vad som hänt mellan dessa två barn och Jackson när de var barn så är det sorgligt. Skrämmande. Fruktansvärt.

”Det sorgligaste att detta händer barn över hela världen varje dag, de blir utnyttjade av vuxna på så många olika sätt.

Hur kan vi hjälpas åt för att förhindra och förebygga att detta händer något barn igen?

Vad ser du?

Hoppade ur bilen igår och när jag skulle släppa ut hundarna ur bilen såg jag detta på marken.

Personligen ser jag en häst men efter att ha ställt frågan i mina sociala medier så finns det nu ca 39 andra tolkningar av bilden, kanin, oljefläck, hund, leopard, långben mm.

Vem har rätt och vem har fel? Vi reagerar och tolkar utifrån våra egna erfarenheter och ibland våra svagheter.

Så vad ser du? Rent tekniskt är det bara smuts i isen.

Medarbetare, vilken tillgång

Medarbetare är inte bara ett positivt laddat ord för mig utan också det som får hela vårt samhälle och alla våra företag att skapa resultat och mervärde för i morgon.

Ser du dina medarbetare som den enorma tillgång de är eller ser du dem som en börda, något nödvändigt ont?

Vi pratar ofta i termer av nyckeltal när vi mäter våra företags resultat och välmående men när ska vi börja mäta våra nyckelpersoner? Med nyckelpersoner menar jag inte dina favoriter på arbetsplatsen utan dina medarbetare.

Jag avslutar med ett citat av en av mina favoritledare, en man som varit chef över tusentals…

Att bli mobbad eller nobbad…

”De senaste veckorna har jag insett att min kunskap och kompetens inte tas till vara och det spelar ingen större roll vad jag gör så kommer de där lismande vidriga förklädda pikarna från en person som har noll koll på vad vi gör eller vad vi kan och vad vi bör leverera…

….Oavsett vad jag gör eller levererar och hur jag än försöker lösa utmaningar kommer det alltid ett mail som talar om vad jag borde ha gjort bättre och oftast är innehållet i mailet inte ens förankrat i den verklighet vi är i utan någon annan form av outtalad förväntan från den här nya chefen som är så osäker. Vad är acceptabelt att stå ut med innan jag anmäler…?”

Så började ett mail som jag fick häromdagen och jag tror vi alla kan kännas vid detta. Att vi utses till avdelningens hackkyckling och behandlas rätt illa. Speciellt illa behandlas starka kompetenta kvinnor av andra kanske mindre starka kvinnor i chefsposition. Jag har i alla fall varit med om det och det var inte alls så länge sedan…

I mitt fall handlade det om att min sk chef sågade mig och mitt arbete vid fotknölarna inför kundens hela ledningsgrupp. Den känslan – fy fan! Uppdraget finns fortfarande kvar så så jävla dåligt kan jag inte ha levererat, problemet var att jag saknade stöd och support från ”mitt” företag.

När jag läser mail som det jag nämner ovan blir jag genuint ledsen och faktiskt rädd eftersom vi har kommit till en arbetsmiljö där vi kan bete oss hur som helst mot varandra utan konsekvenser och forskning visar att det är chefer som mobbar mest av alla. Och när chefen mobbar säger han/hon att det är fritt fram för alla andra att mobba på.

Jag uppmuntrar alla att anmäla alla former av mobbning på arbetsplatsen oavsett vem det är som mobbar dig. Våga anmäla chefen om det är han/hon som mobbar dig!

Behöver du stöd och stöttning – maila mig så ska jag hjälpa dig att hitta rätt!

I’m having the time of my life

People don’t tend to respond with unabashed enthusiasm when asked about their lives. ‘Mustn’t grumble’… ‘Not bad’… ‘Could be worse’… these are the default responses to inquiries about our wellbeing. In fact, surprise and even alarm might be the response if we were to react with a blast of positivity: ‘I’m having the time of my life, thank you so much for asking!’ But looking at this coming week your future is much more than ‘not bad’. It could, in fact, be quite extraordinary! Try to change your mindset!