och det är mitt ansvar!

Varför dömer vi kvinnor hårdare än vi dömer män?

Förra veckan avgick Anna Kinberg Batra som partiledare för moderaterna. Hillary Clinton fick se sig besegrad av en galning, amerikanarna vill hellre ha en galning än en kvinna vid makten. Mona Sahlin fick lämna sin post etc. Vad vill svenskarna?

Är det inte märkligt att Stefan Löfvén kan göra misstag efter misstag och ändå få sitta kvar och dessutom när han skyller varje misstag på någon annan och allra helst på oppositionen. Kanske är det så det politiska spelet är oavsett partitillhörighet, man skyller på någon annan – i alla fall om man är man – och då kommer man undan med det men är man kvinna, ja, då får man gå?

Diskussionerna kring om vilka kläder vederbörande har på sig får mer uppmärksamhet än vad personen faktiskt säger och gör. När det gäller Anna upplevdes hon för hård och för kall. Vem av er som satte den etiketten på henne känner henne på riktigt?

Det är möjligt att Anna upplevs som kall men vad spelar det för roll egentligen, som chef måste vi ta tag i svåra frågor och ibland är det svårt att göra det med ett påklistrat leende. Som kvinna är vi i underläge redan från början, det förväntas så mycket mer av oss. Hur kan du klara en chefsroll och samtidigt vara mamma? Har du inte barn, som jag, tycker människor att jag är kall eftersom jag valt karriären före barn, precis som att det skulle vara sant.

Som kvinna diskuteras din frisyr, dina kläder, smycken och om huruvida din man är en toffel eller inte. Varför skulle en man som är tillsammans med en stark självständig kvinna vara toffel? och vad säger min frisyr ser ut eller mina kläder om vad jag har för min kompetens som ledare och chef? Det har absolut ingenting med varandra att göra.

För några år sedan deltog jag i en debatt om kvotering. Jag har alltid varit emot kvotering för jag har varit naiv nog att tro att det är kompetensen som är viktigast, inte könet. Jag har tyvärr blivit tvingad att tänka om. Vi säger oss att vara ett av de mer jämställda länderna men det är bara att titta på det som hände förra veckan för att se att det inte är sant.

Nu när Anna har avgått (och det gäller fö alla som avgår eller dör) så är det så många som har massor av positivt att säga om henne. Hur kommer det sig att det stödet inte fanns när hon behövde det? Märkligt agerande. Det visar ju bara på hur svaga och missunnsamma en del människor är. De som stoppar huvudet i sanden när det stormar som mest för att sedan tuppa upp sig när stormen bedarrat. Det är ynkligt!

Ledarskap är något var och en av oss behöver praktisera. I våra liv, varje dag och det bästa i ledarskapet är att ha förmågan att skilja på person och prestation. Att se att var och en av oss är bra precis som vi är och att det enda vi behöver förändra om det finns fog för det är vårt sätt att göra saker och ting.

En sak som jag tror att hela svenska folket behöver förändra är hur vi behandlar människor i motgång, det är här vi skiljer de goda krafterna från de onda. Det är då vi kan göra skillnad på riktigt. De goda hjälper medan de onda stjälper. Den handlar faktiskt om något så enkelt som om man är trygg i sig själv, är man trygg i sig själv hjälper man och är man otrygg i sig själv stjälper man.

Ledarskap börjar och slutar med dig själv så börja leda dig själv nu! och börja ta ansvar för din del av det klimat vi har i Sverige i dag och för din del av samhällets utveckling. Vi måste tillsammans stoppa det som behöver stoppas och vi behöver tillsammans skapa och ta tillbaka vårt starka och vänliga Sverige igen.