Det är DITT ansvar!

och det är mitt ansvar!

Varför dömer vi kvinnor hårdare än vi dömer män?

Förra veckan avgick Anna Kinberg Batra som partiledare för moderaterna. Hillary Clinton fick se sig besegrad av en galning, amerikanarna vill hellre ha en galning än en kvinna vid makten. Mona Sahlin fick lämna sin post etc. Vad vill svenskarna?

Är det inte märkligt att Stefan Löfvén kan göra misstag efter misstag och ändå få sitta kvar och dessutom när han skyller varje misstag på någon annan och allra helst på oppositionen. Kanske är det så det politiska spelet är oavsett partitillhörighet, man skyller på någon annan – i alla fall om man är man – och då kommer man undan med det men är man kvinna, ja, då får man gå?

Diskussionerna kring om vilka kläder vederbörande har på sig får mer uppmärksamhet än vad personen faktiskt säger och gör. När det gäller Anna upplevdes hon för hård och för kall. Vem av er som satte den etiketten på henne känner henne på riktigt?

Det är möjligt att Anna upplevs som kall men vad spelar det för roll egentligen, som chef måste vi ta tag i svåra frågor och ibland är det svårt att göra det med ett påklistrat leende. Som kvinna är vi i underläge redan från början, det förväntas så mycket mer av oss. Hur kan du klara en chefsroll och samtidigt vara mamma? Har du inte barn, som jag, tycker människor att jag är kall eftersom jag valt karriären före barn, precis som att det skulle vara sant.

Som kvinna diskuteras din frisyr, dina kläder, smycken och om huruvida din man är en toffel eller inte. Varför skulle en man som är tillsammans med en stark självständig kvinna vara toffel? och vad säger min frisyr ser ut eller mina kläder om vad jag har för min kompetens som ledare och chef? Det har absolut ingenting med varandra att göra.

För några år sedan deltog jag i en debatt om kvotering. Jag har alltid varit emot kvotering för jag har varit naiv nog att tro att det är kompetensen som är viktigast, inte könet. Jag har tyvärr blivit tvingad att tänka om. Vi säger oss att vara ett av de mer jämställda länderna men det är bara att titta på det som hände förra veckan för att se att det inte är sant.

Nu när Anna har avgått (och det gäller fö alla som avgår eller dör) så är det så många som har massor av positivt att säga om henne. Hur kommer det sig att det stödet inte fanns när hon behövde det? Märkligt agerande. Det visar ju bara på hur svaga och missunnsamma en del människor är. De som stoppar huvudet i sanden när det stormar som mest för att sedan tuppa upp sig när stormen bedarrat. Det är ynkligt!

Ledarskap är något var och en av oss behöver praktisera. I våra liv, varje dag och det bästa i ledarskapet är att ha förmågan att skilja på person och prestation. Att se att var och en av oss är bra precis som vi är och att det enda vi behöver förändra om det finns fog för det är vårt sätt att göra saker och ting.

En sak som jag tror att hela svenska folket behöver förändra är hur vi behandlar människor i motgång, det är här vi skiljer de goda krafterna från de onda. Det är då vi kan göra skillnad på riktigt. De goda hjälper medan de onda stjälper. Den handlar faktiskt om något så enkelt som om man är trygg i sig själv, är man trygg i sig själv hjälper man och är man otrygg i sig själv stjälper man.

Ledarskap börjar och slutar med dig själv så börja leda dig själv nu! och börja ta ansvar för din del av det klimat vi har i Sverige i dag och för din del av samhällets utveckling. Vi måste tillsammans stoppa det som behöver stoppas och vi behöver tillsammans skapa och ta tillbaka vårt starka och vänliga Sverige igen.

”Is this person a positive or a negative influence?”

This sounds so obvious, but really, how often do you really ask yourself, ”Is this person a positive or a negative influence?” Most of us kind of just go with the flow when it comes to who we surround ourselves with, but, in many cases, we have a choice about who we interact with, and we don’t always avoid the negative.

Pay attention to how people make you feel, and if you determine someone is a negative influence (you’ll know because you feel drained, down, or just icky after hanging out or after communicating with them), stop hanging out with him/her or, if that’s not an option, do what you can to limit the amount of interactions and clarify your boundaries.

We’re all different and have different ideas of what our boundaries should be, but one of the best ways to avoid negative interactions is to know what your boundaries are – especially with other people! – communicate those boundaries clearly, and maintain those boundaries ruthlessly. This is hard, even if you’re good at it, but it’s one the best ways to limit negativity and practice self-love, too!.

Self-love has been a huge focus for me this year, and, as a result of prioritizing it, I’ve noticed a number of positive changes in my life. Self-love is about respecting, caring for, and taking care of yourself. When you make this a priority, you’re going to be able to more easily make choices that are best for you. Whenever you face a new decision, ask yourself, ”What would be the most self-loving choice?” then choose that! The more you do this, the less time you’ll have to waste on anything (or any person!) that brings you down. 

There’s a lot of negativity out there, but there’s also a lot of positivity, too. If you want to cut back on negativity in your life, fill up your time with positive inspiration. Seek out people, activities, websites, etc. that add positivity to your life and inspire you. We all struggle with negative feelings and thoughts, and it can make a big difference if you have some go-to resources to check out when you’re having a down day. Try to incorporate something inspiring into every day, and you’ll be giving yourself a daily boost of positivity!

We all have problems — that’s just life. But what most of us don’t do is redirect our attention from the problems to the potential solutions.

En nollvison, är en nollvision – eller?

Fyra personer i Sverige kommer att ta livet av sig idag. Fyra personer kommer att ta livet av sig i morgon. Och i övermorgon, och dagen efter det. Hela den här veckan, nästa vecka etc. Ca 1.600 personer tar livet av sig varje år.

2008 antog Riksdagen en nollvision för självmord i Sverige och det är väl gott så men det räcker inte att anta något när man inte samtidigt tillsätter resurser och någon som driver arbetet framåt.

Regeringen påstår, genom nya socialministern Annika Strandhäll, att de har tagit tag i frågan, typ 10 år senare. Jag, och många med mig, undrar på vilket sätt? Då självmorden inte har minskat och den psykiska ohälsan har ökat lavinartat.

Det finns en annan nollvison i Sverige, antal döda i trafiken, den nollvisionen fick såväl samordnare som resurser direkt och där har Sverige lyckats så mycket bättre. Fortfarande får den nollvisionen enorma resurser varje år till skillnad från nollvisionen självmord och då kan vi jämföra att det är ca 1600 personer som tar livet av sig varje år och det är ca 260 personer som dör i trafikolyckor.

Beror denna snedfördelning på att det fortfarande är så tabubelagt att prata om psykisk ohälsa och självmord? Jag minns när min pappa tog självmord 2013 så var det många som blev besvärade av att jag berättade att han begått självmord. Det var också då jag bestämde mig för att aldrig sluta prata om vikten av att våga prata om det tabubelagda som självmord och psykisk ohälsa tyvärr fortfarande är.

Det är ingen skillnad på att vara sjuk i psykisk ohälsa eller att ha cancer, bryta benet eller få lunginflammation. Sjukdom som sjukdom och alla har rätt till en bra och respektfull behandling. Bara för att du lider av psykisk ohälsa betyder det inte att du inte kan bli frisk. Med rätt hjälp och stöd kan du bli frisk.

Det är oroväckande många unga personer som tar sina liv idag. Det måste vi sätta stopp för. Det finns många bra organisationer som arbetar hårt och ideellt med att förebygga självmord och det finns en bra organisation (SPES) som arbetar med och för oss som behöver lära oss att leva med att en anhörig begått självmord.

Livet blir aldrig detsamma för anhöriga och det finns en stor risk att anhöriga också begår självmord eftersom samhället tyvärr inte kan eller vill stötta anhöriga efter ett begått självmord.

Staten borde tillsätta en samordnare för nollvision självmord och samla dessa ideella organisationer tillsammans med berörda statliga och kommunala verksamheter och kraftsamla för att nollvisionen ska bli verklighet.

Och alla vi andra behöver våga prata om psykisk ohälsa då det enligt WHO är ett av våra snabbaste växande folkhälsoproblem. Tar vi inte tag i detta tillsammans nu och bryter tabut kommer vi tillsammans att fortsätta begå folkmord.

Låt oss ta nollvisionen mot noll! NU inte SEN!

Jag väntade mig någon form av kärlek…

Igår dök det upp ett foto i flödet på FB, ett foto taget på mig och några vänner på en fest för snart 30 år sedan. Jag ser inte helt bekväm ut och när jag ser fotot minns jag varför. Jag gick runt och väntade på någon form av kärlek. Kärlek från någon annan. Föremålet för min längtan var vid det tillfället en pilot. Problemet var bara att piloten inte hade en aning om det 🙂

Tanken på att jag kunde älska mig själv hade inte slagit mig då. Men nu är det passé och tacksam är jag för det.

20915186_10154973354383613_3541582869078053587_n

Tänk så många det är som går runt och glömmer bort att älska sig sig själva. Som tror och hoppas att om bara den eller det kommer till mig så blir mitt liv så bra. Det tog mig rätt exakt till den 15 januari 1994 innan jag insåg att jag inte bara var värd att älskas utan att jag även älskade mig själv och det var hemma i badrummet på Jöns Möllers väg i Förslöv (Skåne) då jag bestämde mig för att avsluta mitt då fem månader långa äktenskap.

Jag riktigt känner den frihetskänslan jag kände då fylla min kropp och själ nu. Så starkt, så viktigt!

följ ditt hjärta

Allt börjar och slutar med oss själva och ju förr vi inser det ju lättare blir livet!

Budget…

Just nu pågår det budgetarbete i många företag och organisationer i vårt land. Och apropå budget. Även om det kan te sig banalt att prata pengar när det handlar om människors liv, så är friska medarbetare naturligtvis långt mycket lönsammare än sjuka. Så det är inte bara ur individens perspektiv som arbetsmiljön är viktig.

Hela vårt samhälle och alla våra företag förlorar stort på om vi inte får stopp på den skenande ohälsan. Företagens viktigaste tillgång är och kommer alltid att vara de välmående medarbetarna – de som kan prestera och samtidigt ha en hållbar balans mellan arbete och privatliv. Medarbetarnas välmående gör företagen välmående. Så enkelt är det och ändå ter det sig vara så svårt att förstå för så många.

Chefen – hur gör du när du budgeterar? Finns det en post i din budget för att skapa en psykosocial hållbar arbetsmiljö? Ser du dina medarbetares välmående som en friskfaktor, en framgångsfaktor? Värdesätter du dina medarbetares hälsa? Skapar du möjligheterna för att dina medarbetare ska må så bra som det är möjligt?