Det här med relationer. Alla vill ha bra och goda relationer och många av oss vill ha dessa med allt och alla. Den smärtsamma och sorgliga insikten är att det tyvärr inte är möjligt. I relationer där du eller den andre får slå knut på sig själv för att få relationen att fungera är en relation som behöver förändras, förbättras eller de facto avslutas.

Jag har haft relationer, såväl med familj, vänner och kärlekspartner, där jag vaknat upp en dag och insett att relationen bara varit ensidig. Den har levt vidare bara för att jag hållit liv i den, jag har fixat och trixat, donat och fejjat för att hålla liv i något som faktiskt inte fanns på riktigt. För ensidiga relationer är ingen relation.

Relationer bygger på ömsesidighet, respekt och en gemensam vilja där alla inblandade parter både ger och tar. Att ha goda relationer innebär ett gemensamt arbete och en gemensam önskan om att finnas till för varandra, att hjälpa varandra och att stötta varandra i vått och i torrt. Det handlar inte alltid om att vara helt överens om allting men det handlar alltid om att visa varandra respekt, att se och bekräfta varandra.

Du behöver ta dig ur de relationer där du är den enda som är engagerad, du behöver tala om för den andra parten hur du känner så att hon eller han får chansen tillsammans med dig att förändra det som inte fungerar men om ingen förändring sker behöver du göra slut, för din egen skull.

Många, och även jag tidigare, hänger kvar i relationer för länge och jag tror det beror på att man ibland glömmer bort att träna sin självkänsla och rädslan att bli ensam är starkare än självrespekten. Men vet du vad? Det är så mycket ensammare att vara ensam i en relation än det är att vara ensam med sig själv.

Jag brukar säga att den dag jag trivs fullt ut i mitt eget sällskap kommer jag också att  få andra människor att trivas i det. Våga välja dig själv. Våga göra slut. Du kommer inte bli ensam. Du kommer bara ha bra relationer kring dig och du kommer att få en riktigt bra relation med dig själv.