Gissar att alla av oss går igenom detta någon gång i livet. När man inte känner igen sig själv. Sedan pappa tog livet av sig i januari 2013 har jag vänt ut och in på hela mig, hela min vänskapskrets och hela min arbetssituation och jag måste ärligt erkänna att vägen hit där jag är idag augusti 2016 har varit och är minst sagt krokig.

Just nu är jag i en period där jag inte riktigt känner igen mig själv och det är både spännande och jobbigt på samma gång. Spännande med tanke på att jag resonerar med mig själv på ett helt nytt sätt, jag bryr mig inte längre om vad andra tycker och tänker om mig, jag visar mig själv med alla skavanker jag har och jobbigt med tanke på att jag velar hit och dit. Jag har svårt att bestämma mig för vad jag vill göra arbetsmässigt.

Det jag vet är att jag vill arbeta med samhällsnytta på ett handgripligt sätt, jag vill arbeta långsiktigt, jag vill arbeta med roliga människor med stor erfarenhet och en lika stor självinsikt, jag vill arbeta med människor som tar ansvar, som vågar stå upp för sina egna misstag och som vågar ge mig en chans till när jag gör mina misstag. Jag vill vara i ett sammanhang där man vill varandra väl och där man finns för varandra oavsett med- eller motgång.

Nåväl… jag får ta mig en ordentlig funderare och bestämma mig för min framtid och besluta mig för det som blir bäst för mig och som ger mig mer energi än det tar över tid.

Tips någon?