NĂ€r man inte kĂ€nner igen sig sjĂ€lv…

Gissar att alla av oss gÄr igenom detta nÄgon gÄng i livet. NÀr man inte kÀnner igen sig sjÀlv. Sedan pappa tog livet av sig i januari 2013 har jag vÀnt ut och in pÄ hela mig, hela min vÀnskapskrets och hela min arbetssituation och jag mÄste Àrligt erkÀnna att vÀgen hit dÀr jag Àr idag augusti 2016 har varit och Àr minst sagt krokig.

Just nu Àr jag i en period dÀr jag inte riktigt kÀnner igen mig sjÀlv och det Àr bÄde spÀnnande och jobbigt pÄ samma gÄng. SpÀnnande med tanke pÄ att jag resonerar med mig sjÀlv pÄ ett helt nytt sÀtt, jag bryr mig inte lÀngre om vad andra tycker och tÀnker om mig, jag visar mig sjÀlv med alla skavanker jag har och jobbigt med tanke pÄ att jag velar hit och dit. Jag har svÄrt att bestÀmma mig för vad jag vill göra arbetsmÀssigt.

Det jag vet Àr att jag vill arbeta med samhÀllsnytta pÄ ett handgripligt sÀtt, jag vill arbeta lÄngsiktigt, jag vill arbeta med roliga mÀnniskor med stor erfarenhet och en lika stor sjÀlvinsikt, jag vill arbeta med mÀnniskor som tar ansvar, som vÄgar stÄ upp för sina egna misstag och som vÄgar ge mig en chans till nÀr jag gör mina misstag. Jag vill vara i ett sammanhang dÀr man vill varandra vÀl och dÀr man finns för varandra oavsett med- eller motgÄng.

NĂ„vĂ€l… jag fĂ„r ta mig en ordentlig funderare och bestĂ€mma mig för min framtid och besluta mig för det som blir bĂ€st för mig och som ger mig mer energi Ă€n det tar över tid.

Tips nÄgon?