En dikt av mig 2016:

Mitt hjärta gråter – här och nu!
Jag har förlorat min vän, en vän som jag trodde var du.

Jag trodde vår vänskap var på riktigt – att den var äkta och stark.
Att den var återuppbyggd på solid mark.

Jag borde inte ha valt att lita på dig.
För nu vet jag att du bara kom tillbaka för att återigen utnyttja mig.

Att jag i privatlivet är generös och ”för” snäll vet alla.
Jag är dock riktigt förvånad över att jag för din falskhet kunde falla.

Jag räddade livet på din hund.
Samtidigt som du dödade vår vänskap utan att tveka en sekund.

När jag väl satte gränser i vår vänskapsrelation.
Kom dina sanna färger fram i en annan och smutsig ton.

Du tog betalt, fick bra betalt för vänskapen vår.
Och att jag gick på det igen har satt djupa spår.

Nu utnyttjar du istället en vän till mig.
Jag hoppas att han är rädd om sig.

Att han inte går på din fejk som jag.
För även han kommer se ditt rätta du en dag.

Vi har alla fått höra om hans dåliga hygien.
Att han inte tvättar sig och hans illaluktande gren.

Jag börjar så sakta förstå att det jag om dig i rätten hörde.
Är en mer sann sanning än den version du körde.

Förstår inte hur du kunde förändras så.
Från den fina kvinna som du var då.

Vad var det egentligen som hände dig?
Som gav dig tillstånd att försöka att lura så många med mig?

Varför just mig undrar jag?
Kanske får jag svar på det en dag.

Nåväl är det som det är och nu är nu.
Det enda jag lämnar bakom mig för alltid är du!