Det finns alltid…

…någon som vill grusa din glädje när du är glad,
…någon som vill smolka din bärgare vid framgång,
…någon som vill utnyttja dig när du är hjälpsam,
…någon som vill stjäla mer än du ger,
…någon som är avundsjuk på din framgång,
…någon som gottar sig när du har motgång,
…någon som glädjer sig när du misslyckas,
…någon som surar när du vinner,
…någon som
…någon som
…någon som…..

Se till att denna någon aldrig är du ❤

 

Vågar du slå av mobilen?

Förr hade jag alltid en mobilfri dag i veckan (oftast lördagar) för att kunna koppla av helt under ett dygn. Det var så skönt, så befriande, så avkopplande men så kom en period jag ramlade in i gamla vanor igen och blev tillgänglig dygnet runt igen.

I veckan valde jag att återigen stänga av mobilen och har varit mobilfri i princip hela helgen och så skönt det har varit. Att inte vara tillgänglig dygnet runt, att välja själv. Det borde vara självklart men efter mobilernas intåg tror jag att  många med mig själv har blivit för tillgängliga.

Världen fungerade bra även då vi bara var tillgängliga för jobbet på arbetstid, då det bara fanns fasta telefoner och internet kallades en fluga av en av våra dåvarande ministrar. Världen fungerade bra utan att vi var tillgängliga dygnet runt.

Jag är en sådan typ av person som ger 100% eller inget, det gäller oavsett om det är arbete eller privat. Jag ger allt av mig själv, det har jag alltid gjort på gott och på ont och jag har många gånger satt arbetet och mina vänner före mig själv fast jag vet att det är först när jag mår bra som jag kan ge mitt bästa till min omgivning.

Så nu tar jag tillbaka den goda vanan och vågar stänga av för min egen skull, inte bara mobilen, utan allt jag behöver stänga av för att få en bra balans i mitt liv. För min skull, för  mina trolls skull och för det som är viktigast för mig – min hälsa och mitt välmående.

Vågar du stänga av?

Vad har du lärt dig om dig själv idag?

Jag har haft en rätt besvärlig period i mitt liv den senaste tiden och jag tror det beror på att jag inte riktigt har valt väg ännu. Jag vet att jag fungerar som allra bäst när jag har tydliga mål och just nu är jag i en liten velo-period. Jag velar hit och dit. Jag behöver fokusera och idag kommer jag bestämma mig för tre mål som jag ska uppnå det närmaste året.

Vad ska jag göra med min framtid och med vilka ska jag göra det med? Jag har varit ledig i en dryg vecka nu och den veckan har varit verkligen upp och ner – så mycket som har hänt på så kort tid, både roliga positiva saker och sedan sorgliga saker. Det som kallas livet.

Idag vaknar vi upp återigen upp till ett nytt vansinnesdåd, varför? Det känns så meningslöst. Vad vill de här människorna föra fram för budskap med sitt fruktansvärda våld? Vad vill de åstadkomma? Jag förstår inte.

Det man inte förstår är det svårt att förändra men idag har jag lärt mig att jag trots det ska försöka, jag ska försöka förstå och sedan ska jag arbeta för att förhindra det jag kan påverka i detta vansinne. Vi måste hjälpas åt att tillsammans skapa ett hållbart samhälle där vi alla tar ansvar för allas säkerhet och där vi alla enas mot våldet – oavsett mot vem.

Vi får inte ge upp! Vi som tror på och lever efter det goda. Vi är så många fler goda människor i världen än onda. Vila i frid alla ni som förlorat livet i våldets framfart. Er död ska inte vara förgäves. Vi ska tillsammans sätta stopp för detta – ett steg i taget, en dag i taget, en vecka i taget, en månad i taget osv.

Nu är det fanimej nog!

Äntligen börjar jag återhämta mig efter förra onsdagen då jag fick nog av en persons konstanta knivhugg i ryggen på mig. Tyvärr har jag – av olika skäl – tillåtit personens oprofessionella agerande alldeles för länge så när jag väl fick nog så närapå ”exploderade” jag. Inget jag är superstolt över, dock inga personangrepp från min sida utan mer ett extremt tydligt nu är det fanimej nog!

Jag skriver återhämta mig för jag blir väldigt sällan arg eller ens upprörd över andras ageranden men när någon så aktivt, utstuderat och helt medvetet går in för att skada och förlöjliga mig skadar denne någon även – och faktiskt ännu mer än han skadar mig –  projektet vi båda jobbar i och det är det jag blev så oerhört förbannad över. Att han försöker misskreditera mig spelar mindre roll, jag vet vem jag är och vad jag står för.

Hur tänker man då? Jo, extremt kortsiktigt. Med sina lögner och givande av falsk information kanske personen i fråga känner sig ha makt för stunden men långsiktigt är det förödande såväl för honom själv som företaget han representerar. Det är helt enkelt inte acceptabelt.

Jag klarar mig alltid men han sätter sin egen framtid och sitt rykte på spel och det blir jag också upprörd över att han inte förstår. Hans framtid, hans agerande är inte mitt ansvar, jag vet, men projektet vi båda arbetar i är mitt ansvar och det är fanimej inte okej att agera mot projektets bästa.

Jag tror på karma och det kommer den här personen tyvärr att få smaka på förr eller senare. Jag undrar om han kommer att förstå varför och faktiskt inse att det som då drabbar honom faktiskt beror på honom själv, på hans agerande.

Jag hoppas det – för de misstag vi lär av är inget misstag, utan ett lärande. Misstag blir det först när man inte lär av det!

felfria_personer

Undrar just vad det är…

…som gör att vissa människor tycker det är ok att skada andra människor,

…som gör att vissa människor tycker det är ok att baktala andra människor,

…som gör att vissa människor tycker det är ok att utnyttja andra människor,

…som gör att vissa människor tycker det är ok att underminera andra människor,

…som gör att vissa människor tycker det är ok att stjäla från andra människor,

…som gör att vissa människor tycker det är ok att alltid försöka trycka ner andra människor,

…som gör att vissa människor tycker det är ok att aldrig se sin egen del i konflikter,

…som gör att vissa människor tycker det är ok att låta andra ta ansvar för deras liv (istället för det normala att de tar ansvar själva),

…som gör att vissa människor tycker det är ok att vara konstant negativa,

…som gör att vissa människor tycker det är ok att hata,

JAG TYCKER INTE DET ÄR OK (skriver/skriker jag ut högt)! Vad tycker du?

Tio tankar en tidig söndagsmorgon!

Önskar alla en härlig och tänkvärd söndag!

Kämpa på!

Hur många gånger har du sagt det till dig själv eller hört någon annan säga det? Varför ska vi alltid kämpa på? Är det verkligen det bästa att göra? Och är det verkligen rätt sätt att inspirera – att säga att det du tycker är svårt och jobbigt just nu är en kamp?

Jag har tröttnat på att kämpa, jag har inget emot att arbeta hårt både mentalt och fysiskt, men jag har bestämt mig. Jag kommer sluta kämpa och fortsätta att alltid ge mitt bästa. Livet ska inte vara en kamp. Livet ska vara livet. Ordklyveri kanske men vi blir det vi tänker och tänker vi att livet är en kamp blir det lätt så.

Igår hade jag två viktiga genombrott – för det första känner jag för förstå gången på mycket länge att jag tycker det är kul att träna igen och att det efterlängtade suget har kommit tillbaka och för det andra att jag insåg att jag kan inte och ska inte ta ansvar för andras misslyckanden och arrogans. Jag ska ta ansvar för mig själv, det jag säger och det jag gör. Det räcker bra!

Jag kan inte be om ursäkt för andras ageranden och jag kan inte heller ta ansvar för detta, det måste de själva göra och när andras ageranden påverkar mig negativt måste jag se om mitt eget hus.

Det första har gett mig en tuff fysisk resa under lång tid men det andra har varit värre att ta och även om jag bitit ihop under en kort period har det påverkat mig negativt mentalt men igår fick jag nog, jag lättade mitt hjärta, jag sade ifrån och idag känns kroppen och knoppen i balans igen.

Vad jag lärt mig av detta? Sluta kämpa, fortsätt leva!

Tålamod, mod att tåla

Det här med tålamod och hur mycket man ska ha modet att tåla. 

Nu snackar jag om tålamod i relationer som inte fungerar på ett ömsesidigt sätt. 

Jag har alltid haft ett stort tålamod, har fortfarande ett stort tålamod men…

Känner personligen att jag har mindre tålamod idag än för fem år sedan, mindre för fem år sedan än för tio år sedan osv. 

Det är både bra och dåligt. Det är bra eftersom jag så mycket snabbare rensar bort de relationer som är mindre bra för mig, min hälsa, min livsglädje i mitt liv. Dåligt för att jag  blir förbannad snabbare. 

Jag tycker inte om att bli förbannad. Tycker det är waste of time. Blir iofs bara förbannad när någon upprepat kliver över gränsen för vad som är ok för mig men det är ändå bortkastad tid. 

Nåväl, tack och lov händer det inte så ofta att jag kastar bort min tid utan jag fokuserar på det positiva som händer istället och på glädjen över att kunna känna alla sorters känslor. 

Hur ser du på tålamod? Har du tålamod? Vad händer när ditt tålamod tar slut?