Det finns alltid…

…nĂ„gon som vill grusa din glĂ€dje nĂ€r du Ă€r glad,
…nĂ„gon som vill smolka din bĂ€rgare vid framgĂ„ng,
…nĂ„gon som vill utnyttja dig nĂ€r du Ă€r hjĂ€lpsam,
…nĂ„gon som vill stjĂ€la mer Ă€n du ger,
…nĂ„gon som Ă€r avundsjuk pĂ„ din framgĂ„ng,
…nĂ„gon som gottar sig nĂ€r du har motgĂ„ng,
…nĂ„gon som glĂ€djer sig nĂ€r du misslyckas,
…nĂ„gon som surar nĂ€r du vinner,
…nĂ„gon som
…nĂ„gon som
…nĂ„gon som…..

Se till att denna nĂ„gon aldrig Ă€r du ❀

 

VĂ„gar du slĂ„ av mobilen?

Förr hade jag alltid en mobilfri dag i veckan (oftast lördagar) för att kunna koppla av helt under ett dygn. Det var sÄ skönt, sÄ befriande, sÄ avkopplande men sÄ kom en period jag ramlade in i gamla vanor igen och blev tillgÀnglig dygnet runt igen.

I veckan valde jag att Äterigen stÀnga av mobilen och har varit mobilfri i princip hela helgen och sÄ skönt det har varit. Att inte vara tillgÀnglig dygnet runt, att vÀlja sjÀlv. Det borde vara sjÀlvklart men efter mobilernas intÄg tror jag att  mÄnga med mig sjÀlv har blivit för tillgÀngliga.

VÀrlden fungerade bra Àven dÄ vi bara var tillgÀngliga för jobbet pÄ arbetstid, dÄ det bara fanns fasta telefoner och internet kallades en fluga av en av vÄra dÄvarande ministrar. VÀrlden fungerade bra utan att vi var tillgÀngliga dygnet runt.

Jag Àr en sÄdan typ av person som ger 100% eller inget, det gÀller oavsett om det Àr arbete eller privat. Jag ger allt av mig sjÀlv, det har jag alltid gjort pÄ gott och pÄ ont och jag har mÄnga gÄnger satt arbetet och mina vÀnner före mig sjÀlv fast jag vet att det Àr först nÀr jag mÄr bra som jag kan ge mitt bÀsta till min omgivning.

SĂ„ nu tar jag tillbaka den goda vanan och vĂ„gar stĂ€nga av för min egen skull, inte bara mobilen, utan allt jag behöver stĂ€nga av för att fĂ„ en bra balans i mitt liv. För min skull, för  mina trolls skull och för det som Ă€r viktigast för mig – min hĂ€lsa och mitt vĂ€lmĂ„ende.

VÄgar du stÀnga av?

Vad har du lĂ€rt dig om dig sjĂ€lv idag?

Jag har haft en rÀtt besvÀrlig period i mitt liv den senaste tiden och jag tror det beror pÄ att jag inte riktigt har valt vÀg Ànnu. Jag vet att jag fungerar som allra bÀst nÀr jag har tydliga mÄl och just nu Àr jag i en liten velo-period. Jag velar hit och dit. Jag behöver fokusera och idag kommer jag bestÀmma mig för tre mÄl som jag ska uppnÄ det nÀrmaste Äret.

Vad ska jag göra med min framtid och med vilka ska jag göra det med? Jag har varit ledig i en dryg vecka nu och den veckan har varit verkligen upp och ner – sĂ„ mycket som har hĂ€nt pĂ„ sĂ„ kort tid, bĂ„de roliga positiva saker och sedan sorgliga saker. Det som kallas livet.

Idag vaknar vi upp Äterigen upp till ett nytt vansinnesdÄd, varför? Det kÀnns sÄ meningslöst. Vad vill de hÀr mÀnniskorna föra fram för budskap med sitt fruktansvÀrda vÄld? Vad vill de Ästadkomma? Jag förstÄr inte.

Det man inte förstĂ„r Ă€r det svĂ„rt att förĂ€ndra men idag har jag lĂ€rt mig att jag trots det ska försöka, jag ska försöka förstĂ„ och sedan ska jag arbeta för att förhindra det jag kan pĂ„verka i detta vansinne. Vi mĂ„ste hjĂ€lpas Ă„t att tillsammans skapa ett hĂ„llbart samhĂ€lle dĂ€r vi alla tar ansvar för allas sĂ€kerhet och dĂ€r vi alla enas mot vĂ„ldet – oavsett mot vem.

Vi fĂ„r inte ge upp! Vi som tror pĂ„ och lever efter det goda. Vi Ă€r sĂ„ mĂ„nga fler goda mĂ€nniskor i vĂ€rlden Ă€n onda. Vila i frid alla ni som förlorat livet i vĂ„ldets framfart. Er död ska inte vara förgĂ€ves. Vi ska tillsammans sĂ€tta stopp för detta – ett steg i taget, en dag i taget, en vecka i taget, en mĂ„nad i taget osv.

Nu Ă€r det fanimej nog!

Äntligen börjar jag Ă„terhĂ€mta mig efter förra onsdagen dÄ jag fick nog av en persons konstanta knivhugg i ryggen pĂ„ mig. TyvĂ€rr har jag – av olika skĂ€l – tillĂ„tit personens oprofessionella agerande alldeles för lĂ€nge sĂ„ nĂ€r jag vĂ€l fick nog sĂ„ nĂ€rapĂ„ ”exploderade” jag. Inget jag Ă€r superstolt över, dock inga personangrepp frĂ„n min sida utan mer ett extremt tydligt nu Ă€r det fanimej nog!

Jag skriver Ă„terhĂ€mta mig för jag blir vĂ€ldigt sĂ€llan arg eller ens upprörd över andras ageranden men nĂ€r nĂ„gon sĂ„ aktivt, utstuderat och helt medvetet gĂ„r in för att skada och förlöjliga mig skadar denne nĂ„gon Ă€ven – och faktiskt Ă€nnu mer Ă€n han skadar mig –  projektet vi bĂ„da jobbar i och det Ă€r det jag blev sĂ„ oerhört förbannad över. Att han försöker misskreditera mig spelar mindre roll, jag vet vem jag Ă€r och vad jag stĂ„r för.

Hur tÀnker man dÄ? Jo, extremt kortsiktigt. Med sina lögner och givande av falsk information kanske personen i frÄga kÀnner sig ha makt för stunden men lÄngsiktigt Àr det förödande sÄvÀl för honom sjÀlv som företaget han representerar. Det Àr helt enkelt inte acceptabelt.

Jag klarar mig alltid men han sÀtter sin egen framtid och sitt rykte pÄ spel och det blir jag ocksÄ upprörd över att han inte förstÄr. Hans framtid, hans agerande Àr inte mitt ansvar, jag vet, men projektet vi bÄda arbetar i Àr mitt ansvar och det Àr fanimej inte okej att agera mot projektets bÀsta.

Jag tror pÄ karma och det kommer den hÀr personen tyvÀrr att fÄ smaka pÄ förr eller senare. Jag undrar om han kommer att förstÄ varför och faktiskt inse att det som dÄ drabbar honom faktiskt beror pÄ honom sjÀlv, pÄ hans agerande.

Jag hoppas det – för de misstag vi lĂ€r av Ă€r inget misstag, utan ett lĂ€rande. Misstag blir det först nĂ€r man inte lĂ€r av det!

felfria_personer

Undrar just vad det Ă€r…

…som gör att vissa mĂ€nniskor tycker det Ă€r ok att skada andra mĂ€nniskor,

…som gör att vissa mĂ€nniskor tycker det Ă€r ok att baktala andra mĂ€nniskor,

…som gör att vissa mĂ€nniskor tycker det Ă€r ok att utnyttja andra mĂ€nniskor,

…som gör att vissa mĂ€nniskor tycker det Ă€r ok att underminera andra mĂ€nniskor,

…som gör att vissa mĂ€nniskor tycker det Ă€r ok att stjĂ€la frĂ„n andra mĂ€nniskor,

…som gör att vissa mĂ€nniskor tycker det Ă€r ok att alltid försöka trycka ner andra mĂ€nniskor,

…som gör att vissa mĂ€nniskor tycker det Ă€r ok att aldrig se sin egen del i konflikter,

…som gör att vissa mĂ€nniskor tycker det Ă€r ok att lĂ„ta andra ta ansvar för deras liv (istĂ€llet för det normala att de tar ansvar sjĂ€lva),

…som gör att vissa mĂ€nniskor tycker det Ă€r ok att vara konstant negativa,

…som gör att vissa mĂ€nniskor tycker det Ă€r ok att hata,

JAG TYCKER INTE DET ÄR OK (skriver/skriker jag ut högt)! Vad tycker du?

Tio tankar en tidig söndagsmorgon!

Önskar alla en hĂ€rlig och tĂ€nkvĂ€rd söndag!

KÀmpa pÄ!

Hur mĂ„nga gĂ„nger har du sagt det till dig sjĂ€lv eller hört nĂ„gon annan sĂ€ga det? Varför ska vi alltid kĂ€mpa pĂ„? Är det verkligen det bĂ€sta att göra? Och Ă€r det verkligen rĂ€tt sĂ€tt att inspirera – att sĂ€ga att det du tycker Ă€r svĂ„rt och jobbigt just nu Ă€r en kamp?

Jag har tröttnat pÄ att kÀmpa, jag har inget emot att arbeta hÄrt bÄde mentalt och fysiskt, men jag har bestÀmt mig. Jag kommer sluta kÀmpa och fortsÀtta att alltid ge mitt bÀsta. Livet ska inte vara en kamp. Livet ska vara livet. Ordklyveri kanske men vi blir det vi tÀnker och tÀnker vi att livet Àr en kamp blir det lÀtt sÄ.

IgĂ„r hade jag tvĂ„ viktiga genombrott – för det första kĂ€nner jag för förstĂ„ gĂ„ngen pĂ„ mycket lĂ€nge att jag tycker det Ă€r kul att trĂ€na igen och att det efterlĂ€ngtade suget har kommit tillbaka och för det andra att jag insĂ„g att jag kan inte och ska inte ta ansvar för andras misslyckanden och arrogans. Jag ska ta ansvar för mig sjĂ€lv, det jag sĂ€ger och det jag gör. Det rĂ€cker bra!

Jag kan inte be om ursÀkt för andras ageranden och jag kan inte heller ta ansvar för detta, det mÄste de sjÀlva göra och nÀr andras ageranden pÄverkar mig negativt mÄste jag se om mitt eget hus.

Det första har gett mig en tuff fysisk resa under lÄng tid men det andra har varit vÀrre att ta och Àven om jag bitit ihop under en kort period har det pÄverkat mig negativt mentalt men igÄr fick jag nog, jag lÀttade mitt hjÀrta, jag sade ifrÄn och idag kÀnns kroppen och knoppen i balans igen.

Vad jag lÀrt mig av detta? Sluta kÀmpa, fortsÀtt leva!

TĂ„lamod, mod att tĂ„la

Det hĂ€r med tĂ„lamod och hur mycket man ska ha modet att tĂ„la. 

Nu snackar jag om tĂ„lamod i relationer som inte fungerar pĂ„ ett ömsesidigt sĂ€tt. 

Jag har alltid haft ett stort tĂ„lamod, har fortfarande ett stort tĂ„lamod men…

KĂ€nner personligen att jag har mindre tĂ„lamod idag Ă€n för fem Ă„r sedan, mindre för fem Ă„r sedan Ă€n för tio Ă„r sedan osv. 

Det Ă€r bĂ„de bra och dĂ„ligt. Det Ă€r bra eftersom jag sĂ„ mycket snabbare rensar bort de relationer som Ă€r mindre bra för mig, min hĂ€lsa, min livsglĂ€dje i mitt liv. DĂ„ligt för att jag  blir förbannad snabbare. 

Jag tycker inte om att bli förbannad. Tycker det Ă€r waste of time. Blir iofs bara förbannad nĂ€r nĂ„gon upprepat kliver över grĂ€nsen för vad som Ă€r ok för mig men det Ă€r Ă€ndĂ„ bortkastad tid. 

NĂ„vĂ€l, tack och lov hĂ€nder det inte sĂ„ ofta att jag kastar bort min tid utan jag fokuserar pĂ„ det positiva som hĂ€nder istĂ€llet och pĂ„ glĂ€djen över att kunna kĂ€nna alla sorters kĂ€nslor. 

Hur ser du pÄ tÄlamod? Har du tÄlamod? Vad hÀnder nÀr ditt tÄlamod tar slut?