Sjuk men Ă€ndĂ„ pĂ„ jobbet? Varför?

Det Àr mÄnga av oss som Àr pÄ jobbet trots att vi Àr sjuka. Vi gÄr dit trots att vi Àr stora smittbÀrare och riskerar att vÄra kollegor blir sjuka. Vi tar med oss vÄra sjuka barn, barn som Àr för sjuka för att vara pÄ dagis/i skolan. Barn som kan smitta vÄra kollegor. SÄ dumt och sÄ oansvarigt av oss.

Jag undrar varför. Personligen har jag gÄtt till jobbet nÀr jag har varit sjuk pÄ grund av en missriktad lojalitet. SÄ sent som i januari gick jag tillbaka till jobbet alldeles för tidigt efter en operation (visserligen inte smittbÀrare dÄ) just av lojalitet.

Som det straffar sig, det enda som hÀnder om du gÄr till jobbet sjuk Àr att det tar lÀngre tid för dig att bli  frisk och att du lyckas att (nÀr du bÀr smitta) smitta ner nÄgon eller nÄgra av dina kollegor.

Förr gick jag till jobbet Ă€ven nĂ€r jag var kraftigt förkyld eller direkt efter att jag haft vinterkrĂ€ksjuka eller dylikt men idag vet jag bĂ€ttre och stannar hemma en extra dag för att sĂ€kerstĂ€lla att jag inte bĂ€r pĂ„ smitta. Det Ă€r rĂ€ttriktad lojalitet – eller dubbelriktad skulle vi kunna sĂ€ga, du Ă€r lojal mot dig sjĂ€lv och dina kollegor.

Var rÀdd om dig. Ingen tackar dig för att du gÄr till jobbet nÀr du Àr sjuk. Se till att bli frisk först och vÀrdera dig sjÀlv sÄ högt att du tar dig rÄd att vara hemma nÀr du Àr sjuk för annars riskerar du att bli sjukare under en lÀngre period. Var rÀdd om dig!

Det finns dock en sak som Àr helt ok att smittas med:

Smittas MedCitat.jpg

2013-01-15 kl 12.14 – Är han död?

Efter pappas sjÀlvmord rensade jag upp mitt liv

2013-01-15, klockan 12:14, Ă€r ett datum och klockslag som för alltid etsats sig fast i mitt minne. Det var dĂ„ jag mitt under ett ledningsgruppsmöte fick ett sms frĂ„n min syster ”Ring mig”. NĂ€r jag sekunderna senare ringde upp stĂ€llde jag direkt frĂ„gan: ”Är han död?”

Jag förstĂ„r inte Ă€n i dag, snart tre Ă„r senare, hur det kommer sig att jag stĂ€llde just den frĂ„gan. Men sedan kom svaret ingen ska behöva fĂ„: ”Ja, han har skjutit sig. Han Ă€r död. Du mĂ„ste komma hit.”

Han som hade skjutit sig var min pappa. Han hade tagit ett av sina jaktgevĂ€r och avslutat sitt liv. Han hade skjutit sig i huvudet. Min pappa, som i hela mitt liv sagt till mig att aldrig ge upp. Att vi i vĂ„r familj inte ger upp. Jag minns att jag tĂ€nkte ”Pappa, du gav upp. Varför?”

Min pappa blev bara 69 Ă„r.

Jag bestÀmde mig nÀstan direkt att pappas dÄliga beslut att lÀmna livet, mig och min syster, inte skulle pÄverka mitt liv negativt, trots att chocken och smÀrtan dÄ var fruktansvÀrd.

”Jag var pappas flicka och nu fanns han inte”

Tiden direkt efter hÀndelsen gick jag pÄ nÄgon sorts autopilot, allt som skulle fixas tog vi tag i och utförde, allt frÄn att ordna sanering av rummet dÀr pappa sköt sig till att börja avveckla hans liv och gÄrd. Men efter ett par mÄnader tog det stopp för mig. I allt detta fruktansvÀrda hade jag glömt bort att sörja, att ta in att han faktiskt var död och hur det pÄverkade mig. Jag var pappas flicka och nu fanns han inte dÀr för mig lÀngre.

Pappa dog i januari och i april samma Är fattade jag ett beslut. Jag sade upp mig frÄn jobbet som regionchef pÄ ett av Sveriges största teknikkonsultföretag. Jag bestÀmde mig för att satsa pÄ mig sjÀlv fullt ut. Jag valde att ta ett sabbatsÄr för att bara vara och lÀka. Att ge mig tiden att lÀra mig leva med min förlust och att acceptera att jag aldrig kommer att fÄ svar pÄ frÄgan varför.

För de som inte drabbats av sjĂ€lvmord Ă€r det svĂ„rt att förstĂ„ hur svĂ„rt det Ă€r för oss anhöriga. Den enda hjĂ€lpen vi fĂ„r frĂ„n samhĂ€llet handlar mer om att fĂ„ lyckopiller Ă€n om att fĂ„ stöd och rĂ„d. Att lĂ€ra sig leva med att en nĂ€ra anhörig vĂ€ljer bort livet Ă€r enormt svĂ„rt – Ă€ven för den starkaste av mĂ€nniskor.

SjÀlvmord Àr fortfarande förknippat med sÄ mycket skuld och skam och mÄnga vill tysta ner det. Varje Är tar cirka 1 500 personer sitt liv i Sverige och det pratar vi nÀstan inte om. Antalet döda i trafiken Àr ungefÀr 270 personer per Är. TÀnk om vi kunde lÀgga ner lika mycket pengar pÄ att förebygga sjÀlvmord som vi lÀgger ner pÄ trafiksÀkerheten?

”Pappas val blev en tydlig vĂ€ckarklocka”

Tack vare mina förÀldrar har jag lÀrt mig att jag alltid har makten att vÀlja hur mitt liv ska vara. Jag beslutade mig tidigt för att pappas sjÀlvmord skulle rendera i nÄgot positivt, nÄgot som var bÀttre Àn det han lÀmnade, nÄgot som jag vet att han skulle ha varit stolt över. Pappas val blev en tydlig vÀckarklocka för mig och mitt liv. Jag hade fastnat i ett ekorrhjul med stress och press som inte var hÀlsosam. Jag höll faktiskt sjÀlv pÄ att lÄngsamt ta livet av mig, kan man sÀga. Jag prioriterade andra och jobbet framför mig sjÀlv och min hÀlsa.

Mitt liv hade inte varit hÀlsosamt. Jag Ät ofta snabbt framför datorn, arbetade för mycket och för sent. Tog mig inte tid att trÀna eller att umgÄs med mina vÀnner. FrÄgan Àr om jag överhuvudtaget levde eller bara existerade. Jag dök ner i en djup depression och isolerade mig frÄn allt och alla under en period.

Jag började fundera pĂ„ hur jag sjĂ€lv levde och framför allt hur jag ville leva resten av mitt, förhoppningsvis, lĂ„nga liv. Han fick mig att rannsaka mig sjĂ€lv och genom det Ă€ven fatta radikala beslut. Förutom att sĂ€ga upp mig frĂ„n jobbet avslutade jag en mindre bra relation, dĂ€r vi hade hamnat i slentrian och relationen var mer praktisk Ă€n kĂ€nslomĂ€ssig. Jag rensade i min vĂ€nskapskrets och jag stĂ€dade upp hela mitt liv – bildligt och bokstavligt.

Jag valde att bryta med flera vĂ€nner, inte för att vi var osams, utan för att vi hade vĂ€xt ifrĂ„n varandra och tillförde inte nĂ„got positivt till varandras liv. Jag bestĂ€llde en container och gav bort och slĂ€ngde alla ”bra att ha saker” och skapade ordning och reda Ă€ven hemma. Sedan gjorde jag klart alla projekt som jag pĂ„börjat men inte avslutat, allt frĂ„n att renovera badrummet till att sĂ€tta dit den dĂ€r listen.

Nu, snart tre Är senare, kÀnner jag hur lugnet infunnit sig. Jag har blivit sÄ mycket bÀttre pÄ att sÀtta tydliga grÀnser och att sÀga mer ja till mig sjÀlv och nej till andra. Under de hÀr tre Ären har jag varit nere i det mörkaste mörka och det har varit mentalt pÄfrestande, men min personliga resa har gjort mig mer Àrlig mot mig sjÀlv. Jag var stark dÄ ocksÄ, men i dag finns det ett inre lugn som inte fanns förut.

Jag har tack vare pappa skapat mig ett bĂ€ttre och sannare liv. Tack pappa. Älskad. Saknad.

/Elaine, 47.

BerÀttat för Anne Haavisto

http://www.expressen.se/halsoliv/efter-pappas-sjalvmord-rensade-jag-upp-mitt-liv/