Kill more (good) ideas

In order to come up with a few good ideas, you need to generate a lot of bad ones. And in order to give your good ideas a fair chance of reaching their full potential, you need to do some serious pruning.

Just remember, don’t just don’t get rid of the bad ideas, dare to kill some good ones as well.

Belaus focusing on many ideas requires thinly spreading your resources. For your truly good ideas to make it, they need a concentrated focus and the resources to develop them fully. Make the tough choices and pull the plug on good ideas that aren’t quite good enough.

Dare to kill more good ideas!

happiness

Chefen – har du koll?

Arbetsmiljöverkets nya regler börjar gälla den 31 mars. Har du koll?

Arbetsgivaren ska ansvara för att:
1. Arbetstagarna inte får en ohälsosam arbetsbelastning. Resurserna ska anpassas efter kraven i arbetet. Möjlighet till återhämtning, förändrade arbetssätt eller ändrade prioritetsordningar är exempel på hur arbetsgivare kan arbeta förebyggande.

2. Arbetstidernas förläggning inte leder till ohälsa. Risk för ohälsa finns till exempel vid skiftarbete, nattarbete, delade arbetspass och förväntningar på att vara ständigt nåbar.

3. Klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras på arbetsplatsen genom exempelvis en policy eller rutiner för hur kränkande särbehandling ska hanteras.

Källa: Organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4).

Vad är ett team?

Hur kommer det sig att vissa team fungerar och andra inte? Hur kommer det sig att vissa människor fungerar ihop och andra inte? Vem/vilka är det som skall förändra sitt sätt att relatera till varandra?
För mig är det självklart att alla inblandade parter alltid skall försöka anstränga sig för att komma överens med varandra. Så fungerar det tyvärr inte alltid ute i verkligheten – vi har generellt svårt att acceptera olikheter i stället för att värdera dem och ägnar en hel del tid till att försöka förändra oss själva och kanske än mer förändra andra. 
Först – vad är ett team? Det finns många namn på detta kära barn: grupp, team, lag för att nämna några. Någon har sagt till mig att en grupp är ett begrepp för fler än två personer och att en grupp blir ett team först när alla i gruppen tar ansvar för uppgiften samt utvecklingen av gruppen och dess medlemmar. Jag håller med!
I ett väl fungerande team finns tillit, förtroende, olika kompetenser och erfarenheter samt olika typer av gruppbeteenden. Känslan av att alla behövs och att medlemmarnas olikheter används konstruktivt är påtagligt. Ett team är en grupp människor som relaterar till varandra genom samordning av och samverkan kring olika uppgifter.
För att lyckas relatera till sig själv och andra behöver man känna sig själv. En stor portion självinsikt är bra att ha med sig in i relationen till andra. Vi har alla styrkor och svagheter men det är viktigt att komma ihåg att vi alla är lika värdefulla.
(ur en av mina krönikor juni 2011, Elaine Breske Hirscher)

I’m not my mistakes!

Don’t live in the past. Enjoy the present and embrace your future. I believe in you. I believe in myself. I have made mistakes. I own them. I’ve learned by them but I’m not them. I’m just me. Trying to be better today than yesterday and better tomorrow than today. That’s life and I love it ❣  

Arbetsmiljö!

En bra arbetsmiljö kännetecknas av….
Generellt kan sägas att en bra arbetsmiljö kännetecknas av
– Att uppleva trivsel, samvaro, vänskap
– Att kunna påverka och planera sitt eget arbete
– Att få möjlighet att lära sig nya saker och utvecklas
– Att kommunikationen är öppen och tydlig
– Att man respekterar varandra
– Att få variation för kropp och själ
– Att få feedback på det man gör och uppmuntras att förbättra
– Att ha kontroll, ligga steget före och undvika negativ stress
– Att risken för ohälsa och skador på grund av arbetet är liten
– Att kunna känna trygghet
– Att veta när man har gjort ett bra jobb
– Att veta vilket ansvar och vilka befogenheter man har
– Att få göra fel
– Att få hjälp och stöd
och självklart finns fler punkter att lägga till här. 

Tips som hjälper dig att uppnå en god arbetsmiljö med ditt ledarskap:
> Kommunicera, kommunicera och kommunicera.
> Skapa och kommunicera tydliga målbilder.
> Skapa delaktighet och laganda.
> Var en förebild för resten av gruppen.
> Var tillgänglig!
> Arbeta aktivt med feedback.
> Var förberedd på hur du ska hantera konflikter.
> Var alltid ödmjuk och håll en aktiv, öppen dialog för att undvika större konflikter.
> Ha kontinuerliga medarbetar-/utvecklingssamtal (inte bara en gång om året alltså).
> Samla alla till regelbundna arbetsmiljömöten.
> Skriv veckobrev som innehåller vad som hänt under veckan och vad som komma skall nästkommande vecka…

…och det finns självklart andra saker som du kan göra också men dessa tips är superenkla att arbeta in i vardagen och gör skillnad för arbetsmiljön relativt snabbt!

Sjuk men ändå på jobbet? Varför?

Det är många av oss som är på jobbet trots att vi är sjuka. Vi går dit trots att vi är stora smittbärare och riskerar att våra kollegor blir sjuka. Vi tar med oss våra sjuka barn, barn som är för sjuka för att vara på dagis/i skolan. Barn som kan smitta våra kollegor. Så dumt och så oansvarigt av oss.

Jag undrar varför. Personligen har jag gått till jobbet när jag har varit sjuk på grund av en missriktad lojalitet. Så sent som i januari gick jag tillbaka till jobbet alldeles för tidigt efter en operation (visserligen inte smittbärare då) just av lojalitet.

Som det straffar sig, det enda som händer om du går till jobbet sjuk är att det tar längre tid för dig att bli  frisk och att du lyckas att (när du bär smitta) smitta ner någon eller några av dina kollegor.

Förr gick jag till jobbet även när jag var kraftigt förkyld eller direkt efter att jag haft vinterkräksjuka eller dylikt men idag vet jag bättre och stannar hemma en extra dag för att säkerställa att jag inte bär på smitta. Det är rättriktad lojalitet – eller dubbelriktad skulle vi kunna säga, du är lojal mot dig själv och dina kollegor.

Var rädd om dig. Ingen tackar dig för att du går till jobbet när du är sjuk. Se till att bli frisk först och värdera dig själv så högt att du tar dig råd att vara hemma när du är sjuk för annars riskerar du att bli sjukare under en längre period. Var rädd om dig!

Det finns dock en sak som är helt ok att smittas med:

Smittas MedCitat.jpg

2013-01-15 kl 12.14 – Är han död?

Efter pappas självmord rensade jag upp mitt liv

2013-01-15, klockan 12:14, är ett datum och klockslag som för alltid etsats sig fast i mitt minne. Det var då jag mitt under ett ledningsgruppsmöte fick ett sms från min syster ”Ring mig”. När jag sekunderna senare ringde upp ställde jag direkt frågan: ”Är han död?”

Jag förstår inte än i dag, snart tre år senare, hur det kommer sig att jag ställde just den frågan. Men sedan kom svaret ingen ska behöva få: ”Ja, han har skjutit sig. Han är död. Du måste komma hit.”

Han som hade skjutit sig var min pappa. Han hade tagit ett av sina jaktgevär och avslutat sitt liv. Han hade skjutit sig i huvudet. Min pappa, som i hela mitt liv sagt till mig att aldrig ge upp. Att vi i vår familj inte ger upp. Jag minns att jag tänkte ”Pappa, du gav upp. Varför?”

Min pappa blev bara 69 år.

Jag bestämde mig nästan direkt att pappas dåliga beslut att lämna livet, mig och min syster, inte skulle påverka mitt liv negativt, trots att chocken och smärtan då var fruktansvärd.

”Jag var pappas flicka och nu fanns han inte”

Tiden direkt efter händelsen gick jag på någon sorts autopilot, allt som skulle fixas tog vi tag i och utförde, allt från att ordna sanering av rummet där pappa sköt sig till att börja avveckla hans liv och gård. Men efter ett par månader tog det stopp för mig. I allt detta fruktansvärda hade jag glömt bort att sörja, att ta in att han faktiskt var död och hur det påverkade mig. Jag var pappas flicka och nu fanns han inte där för mig längre.

Pappa dog i januari och i april samma år fattade jag ett beslut. Jag sade upp mig från jobbet som regionchef på ett av Sveriges största teknikkonsultföretag. Jag bestämde mig för att satsa på mig själv fullt ut. Jag valde att ta ett sabbatsår för att bara vara och läka. Att ge mig tiden att lära mig leva med min förlust och att acceptera att jag aldrig kommer att få svar på frågan varför.

För de som inte drabbats av självmord är det svårt att förstå hur svårt det är för oss anhöriga. Den enda hjälpen vi får från samhället handlar mer om att få lyckopiller än om att få stöd och råd. Att lära sig leva med att en nära anhörig väljer bort livet är enormt svårt – även för den starkaste av människor.

Självmord är fortfarande förknippat med så mycket skuld och skam och många vill tysta ner det. Varje år tar cirka 1 500 personer sitt liv i Sverige och det pratar vi nästan inte om. Antalet döda i trafiken är ungefär 270 personer per år. Tänk om vi kunde lägga ner lika mycket pengar på att förebygga självmord som vi lägger ner på trafiksäkerheten?

”Pappas val blev en tydlig väckarklocka”

Tack vare mina föräldrar har jag lärt mig att jag alltid har makten att välja hur mitt liv ska vara. Jag beslutade mig tidigt för att pappas självmord skulle rendera i något positivt, något som var bättre än det han lämnade, något som jag vet att han skulle ha varit stolt över. Pappas val blev en tydlig väckarklocka för mig och mitt liv. Jag hade fastnat i ett ekorrhjul med stress och press som inte var hälsosam. Jag höll faktiskt själv på att långsamt ta livet av mig, kan man säga. Jag prioriterade andra och jobbet framför mig själv och min hälsa.

Mitt liv hade inte varit hälsosamt. Jag åt ofta snabbt framför datorn, arbetade för mycket och för sent. Tog mig inte tid att träna eller att umgås med mina vänner. Frågan är om jag överhuvudtaget levde eller bara existerade. Jag dök ner i en djup depression och isolerade mig från allt och alla under en period.

Jag började fundera på hur jag själv levde och framför allt hur jag ville leva resten av mitt, förhoppningsvis, långa liv. Han fick mig att rannsaka mig själv och genom det även fatta radikala beslut. Förutom att säga upp mig från jobbet avslutade jag en mindre bra relation, där vi hade hamnat i slentrian och relationen var mer praktisk än känslomässig. Jag rensade i min vänskapskrets och jag städade upp hela mitt liv – bildligt och bokstavligt.

Jag valde att bryta med flera vänner, inte för att vi var osams, utan för att vi hade växt ifrån varandra och tillförde inte något positivt till varandras liv. Jag beställde en container och gav bort och slängde alla ”bra att ha saker” och skapade ordning och reda även hemma. Sedan gjorde jag klart alla projekt som jag påbörjat men inte avslutat, allt från att renovera badrummet till att sätta dit den där listen.

Nu, snart tre år senare, känner jag hur lugnet infunnit sig. Jag har blivit så mycket bättre på att sätta tydliga gränser och att säga mer ja till mig själv och nej till andra. Under de här tre åren har jag varit nere i det mörkaste mörka och det har varit mentalt påfrestande, men min personliga resa har gjort mig mer ärlig mot mig själv. Jag var stark då också, men i dag finns det ett inre lugn som inte fanns förut.

Jag har tack vare pappa skapat mig ett bättre och sannare liv. Tack pappa. Älskad. Saknad.

/Elaine, 47.

Berättat för Anne Haavisto

http://www.expressen.se/halsoliv/efter-pappas-sjalvmord-rensade-jag-upp-mitt-liv/