Fortsätter bjuda på lite repriser som är lika aktuella idag som när jag skrev dem, denna är från början av 2015:

Nej, självklart är jag inte det men med åren har jag lärt mig att sluta ta ansvar för andras liv, ageranden, löften, åsikter och åtaganden.

Jag väljer istället att ta ansvar för mig, mitt liv, mina åtaganden, mina åsikter och mina löften. Jag gör fel ibland men jag står för mina misstag – och förhoppningsvis lär av dem. Jag tar eget ansvar. Gör du det?

Det finns få saker idag som gör mig upprörd, mobbning/nobbning är bland det värsta jag vet – det har ni sett och hört mig agera emot förut – och att skylla ifrån sig är en annan.

Alla kan göra fel, alla misslyckas men det finns egentligen bara två saker (som eg. är samma på ett vis) som är värre än felet och misstaget i sig och det är att skylla ifrån sig, att skylla sina egna misstag på någon annan, att inte ta eget ansvar.

Det som är intressant i sammanhanget när någon försöker skylla sina fel och misstag på andra är att det ofta föranleds av att någon annan (t ex du eller jag) har tydliggjort en gräns. En gräns som du och jag har all rätt att sätta. Ju tydligare gränser desto bättre relation.

Vad tycker du om att sätta gränser?

Hur bemöter du när andra skyller ifrån sig?