Nästa vecka är det precis tre år sedan pappa tog livet av sig. Livet förändrades i ett ögonblick. Allt förändrades och vid en så dramatisk händelse så förlorar vi inte bara den som dör utan ens hela nätverk prövas och här står jag nu nästan tre år senare med helt andra människor omkring mig än de jag innan räknade som nära. Andra har blivit nära, de som inte fanns där innan. Livet ger och livet tar men till sist finns de bästa kvar ❤

Mina nära vänner (mina klippor – ni vet vilka ni är) finns såklart kvar men den största delen av min familj finns inte längre kvar i mitt liv. Det hade iofs varit på gång tidigare än pappas självmord men nu blev det så klart att jag behövde distansera mig från alla människor som inte fanns där för mig på samma sätt som jag fanns där för dem – det gäller fö en hel del vänner som nu har blivit bekanta i mitt liv.

Nu tre år senare har jag äntligen fått kraften att fokusera helt på mig själv och investera helt i mig själv, allt jag har varit med om har satt sina spår fysiskt och psykiskt, mentalt har jag alltid varit stark och nu är jag ännu starkare men min fysik har verkligen tappat allt och jag har dragit på mig en del extra kilon som nu ska bort.

Ingen av er skall tro att jag inte har kämpat under de här åren för det har jag, jag har tränat med flera olika PT:s, jag har kört med Svarta Lådan, jag har slitit som ett djur men det har inte gett något annat resultat än motsatta det jag hoppades. Jag har varit på så många utredningar under åren och ingen förstår varför min metabolism har slagits ut men nu min själ ska den skrämmas till liv igen.

Resan började egentligen tidigare än den 1/1 men då startade jag med juice- och soppfasta för att rena kroppen och knoppen, rensa ut allt som går att rensa ut och får att få den där extra energikicken som fastan ger. Samtidigt som det trappade jag upp träningen med min nya kickass-coach Mikaela, en kvinna som jag beundrar på så många sätt.

Nästa vecka blir det en liten paus med hård träning av fysiska skäl och några veckors vila maa det men sedan kör vi så det ryker. Det känns något enormt roligt att få göra detta som jag är så taggad för nu när alla förutsättningar har ändrats och jag de facto redan börjar se resultat och då jag vet varför det inte har fungerat trots mina ansträngningar tidigare. Det viktiga är att inte ge upp!

På ett sätt har de här tre åren varit de värsta i mitt liv men också de bästa. Jag bestämde ju mig som många av er vet direkt att jag skulle göra pappas meningslösa död till något positivt i mitt liv och det har jag verkligen gjort. Jag har rensat bort alla och allt som inte är på riktigt eller som behövs i mitt liv och kraften att göra det har jag fått av pappa.

Jag saknar min pappa, jag tänker på honom varje dag. Jag tycker att hans sista beslut var det sämsta möjliga men jag ser det också som att han gav mig en sista gåva, en käftsmäll, en väckarklocka – han tvingade mig att belysa hela mitt liv och förändra det som behövdes förändras och att förbättra det som jag ville förbättra. Tack pappa! Tack även mamma för jag känner att du och jag har kommit varandra ännu närmare efter pappas död.

När du inte fixar det du vill uppnå själv. Ta hjälp! Bättre att uppnå dina mål med hjälp än att känna dig misslyckad och mållös. Omge dig med bra människor, människor som delar dina värderingar. Ni behöver inte tycka och tänka lika bara ha samma värdegrund att stå på!

Vad har du för KICK-ASS mål 2016?