jag tror nog att vi alla har känt det som att vi sitter fast. Att livet känns som ett fängelse. Att du blir behandlad som en fånge. Att du inte har några val. Att någon eller något håller dig fast. Att du håller dig fast!
Det är då det är galet lätt att sätta på dig offerkoftan. Den där kliande offerkoftan. Den där koftan som så lätt klibbar sig fast, klistrar sig fast, kliar…
Gör inte det. Se dina ”fängelsemurar” för vad de är – gränser. Dina gränser. Dina gränser som du själv kan styra över.
Du väljer själv vilka gränser du vill ta dig över. Du väljer själv vilka gränser du väljer att låta andra ta sig över.
Du måste vara tydlig mot dig själv. Du måste vara tydlig mot andra. Låt ingen kliva över din gräns oinbjuden.
Våga säga nej till andra. Våga säga ja till dig själv. Våga utmana. Våga utmanas.
Pingback: När livet blir ditt fängelse… | Christer.L.Hansson