”Du ställer alldeles för höga krav…

sade en leverantör till mig förra veckan. Jag förstår verkligen inte hur jag ska göra för att bemöta dina krav.”

Svaret och kravet är så enkelt: Håll dina öppettider!

Sedan april har leverantören öppnat den av mig betalda tjänsten försent 37 gånger – ibland ett par minuter, ofta mellan 5-10 minuter och som mest 27 minuter. Det är inte okej, anser jag, och fem av dessa trettiosju gånger har deras försening om (enligt dem) få minuter orsakat mig förseningar om upp till 120 minuter per gång.

Tid är viktigt för mig, att hålla avtalade mötestider, leveranstider, öppettider mm handlar för mig om respekt för min egen tid men också för andras tid. De få minuter jag är sen kan orsaka många minuter försening hos någon annan. Det tycker jag är viktigt att tänka på.

Jag kommer också försent ibland men då meddelar jag det så att den som jag avtalat tiden med vet att jag är försenad. Att komma försent ibland är helt ok, det händer oss alla men när det blir en regel istället för ett undantag är det verkligen inte ok.

Jag är dock tacksam över att jag sade ifrån och hur den nu fd leverantören reagerade på min feedback för nu har jag inte längre den där oron varje morgon – kommer de öppna i tid eller inte idag – och jag behöver inte längre oroa mig för om de finaste jag har mår bra på dagarna eller inte 🙂

Dessutom fick jag lära mig något som jag inte visste tidigare. Om man ska öppna klockan 0700 och öppnar typ 0705 eller 0710 så öppnar man inte försent utan man öppnar bara lite sent och då det räknas det inte.

What??? tänkte jag men insåg att det är bäst att stoppa dialogen där och då och enas att vi ser på tid och service på helt olika sätt. Helt ok för mig men då kan inte jag fortsätta nyttja leverantörens tjänster och då är det så mycket bättre för oss att att gå skilda vägar.

  • Hur tänker ni kring tid?
  • Tycker ni att ni har rätt att kräva att en tjänst du betalar för levereras enligt avtalad tid?
  • När är försent försent? Efter 5 minuter, 10 minuter, 15 minuter, 30 minuter?

När livet blir ditt fängelse…

jag tror nog att vi alla har känt det som att vi sitter fast. Att livet känns som ett fängelse. Att du blir behandlad som en fånge. Att du inte har några val. Att någon eller något håller dig fast. Att du håller dig fast!

Det är då det är galet lätt att sätta på dig offerkoftan. Den där kliande offerkoftan. Den där koftan som så lätt klibbar sig fast, klistrar sig fast, kliar…

Gör inte det. Se dina ”fängelsemurar” för vad de är – gränser. Dina gränser. Dina gränser som du själv kan styra över. 

Du väljer själv vilka gränser du vill ta dig över. Du väljer själv vilka gränser du väljer att låta andra ta sig över. 

Du måste vara tydlig mot dig själv. Du måste vara tydlig mot andra. Låt ingen kliva över din gräns oinbjuden. 

Våga säga nej till andra. Våga säga ja till dig själv. Våga utmana. Våga utmanas. 

  

Tar du en paus?

Igår kväll stängde jag av mobilen, jag loggade ur FB mm och tar en välbehövlig paus från omvärlden. I 24 timmar tänkte jag vara offline men efter att ha sovit på saken kanske det blir kortare eller längre än så, jag vet inte.

Mitt blogginlägg går naturligtvis ut i sociala medier och går att svara på 🙂 men jag kanske inte svarar förrän min paus är över 🙂 Pausen handlar även om att säga nej till andra och att säga ja till mig själv. Det är viktigt med pauser – av så många anledningar men du själv är den viktigaste. Ta dig själv på allvar och prioritera dig själv.

Det är viktigare än vi tror att ta pauser då och då, att rensa hjärnan som jag brukar kalla det, speciellt för de av oss som har en förmåga att finnas till och fixa och trixa åt många andra. Att ta paus är att andas, att fylla lungorna och själen med frisk härlig luft. Att ge dig själv – dig själv och din odelade uppmärksamhet.

Det har hänt en hel del saker – små och stora – den senaste tiden som fått mig att omvärdera saker och ting och även relationer – relationen till mig själv och relationen till andra. Jag märker hur oerhört lätt det är att köra ner i sina gamla hjulspår, vi gör det utan att märka det, och jag är tacksam att jag upptäckte det så att jag kan ratta tillbaka till min väg igen.

Just idag är jag ledig, underbar känsla, jag är helt ledig från förpliktelser, förväntningar och ett och annat krav och kommer att ägna hela dagen åt mig själv, min framtid, min hälsa och återhämtning.

Kvällen kommer att avrundas med middag tillsammans med min kusin Stefan som jag fick kontakt med för allra första gången idag för precis ett år sedan. Vi visste inte om att vi fanns… och trots att vi levt så många år utan vetskap om varandra kände vi båda det biologiska bandet emellan oss när vi möttes. Nu är vi familj 🙂

Hoppas du också tar en paus!

🙂 Elaine

IMG_0197

Släng rätt!

Ibland måste vi slänga våra planer i soptunnan, något viktigare dyker upp, vi behöver prioritera om, vi vill välja något annat och det är helt normalt. Det händer oss alla.

Lika normalt och helt självklart är det att vi genast informerar, helst kommunicerar, med alla som berörs av förändringen, så att de liksom du vet att du valt bort så att de också kan planera om. Annars stjäl du deras tid och behandlar dem, enligt mitt sätt att se det, mycket respektlöst.

Det är ju bara planen du ska/vill slänga i soptunnan, inte den/de du planerat genomföra den med, eller hur?

11951157_10153730969282784_5367697971700312594_n

Berömmandets kraft

– Att ge beröm är helt kostnadsfritt, det kostar inget mer än en god vilja och ambition att bidra till andra människors välbefinnande. Mitt i djungeln av ledarskapsprogram, kurser och workshops om hälsa och välbefinnande på arbetsplatsen är det lätt att glömma bort det kanske allra kraftfullaste redskapet, nämligen beröm. Flera studier visar att det i princip inte finns några negativa effekter av att ge beröm, så länge det görs med välvilja och en god intention, säger Elaine Breske Hirscher.

Läs hela artikeln här: http://www.foretagande.se/berom-starker-medarbetarnas-halsa-och-engagemang/http://www.foretagande.se/berom-starker-medarbetarnas-halsa-och-engagemang/

Pussel

Det är roligt att lägga pussel i livet. Pusselbit för pusselbit läggs på plats. 

Ett virrvarr av bitar skapar en helhet, tillsammans så visar helheten ditt livs målbild. 

Vissa bitar passar direkt, andra bitar testas lite här och lite där men med tålamod hittar även den rätt plats. 
Lägg ditt livspussel!

  

Det är ju självklart, eller hur?

Kan något vara mer självklart än att ta ansvar för sitt eget liv och sina egna val? För att kunna förstå innebörden i det och faktiskt ta ansvaret måste jag veta vem jag egentligen är och känna mig trygg i mig själv. 
Våra rädslor gör att vi många gånger väljer att inte se fördelarna med att ta ansvaret för våra egna liv, för allt har ett pris. I detta fall energi. Det kostar på att trotsa sina rädslor, att stå upp för de konsekvenser som ett ansvar medför. 
Det kan vara så att jag känner att ta ansvar för mitt liv och mina val är så skrämmande att jag inte vill ta det ansvaret, att jag hoppas på eller överlåter helt sonika ansvaret på någon annan men även om jag gör det så friskriver det mig inte från ansvaret över de beslut jag gör eller mitt eget liv!
Den enkla vägen är att skylla konsekvenserna över dina val på någon annan men den rätta vägen är att ta ansvar för dig själv. Välj den rätta vägen!
(Lite repris igen, detta skrev jag idag för tre år sedan.)

Septemberutmaningen!

Tjohoo!

Nu är september äntligen här och jag startar en resa som kommer bestå av 30 små och stora utmaningar, såväl psykiska som fysiska. En utmaning varje dag under september månad.

Jag kommer att utmana mig själv på många olika sätt och göra saker jag älskar och saker jag har rädslor inför. Hur det går kommer jag att berätta i oktober.

Vill du anta utmaningen med mig?