Jag erkänner direkt. Jag har gjort våld på mig själv, mina rättigheter och mina känslor för husfridens skull.

Har du gjort detsamma? Vad tycker du om att agera ”för husfridens skull…”?

Husfrid -för mig- handlar inte bara om frid i kärleksrelationer utan alla relationer och jag anser att det inte borde finnas något som heter ”för husfridens skull”, för hur ärligt är egentligen det?

Att låta bli att säga eller göra något för att behålla eller skapa en konstgjord känsla av husfrid kanske känns bra på kort sikt men kan ge förödande konsekvenser på lång sikt. Det är alltid bättre att reda ut det som skapar ofrid direkt istället för att lägga locket på för husfridens skull.

Tyvärr finns det de som inte ser sin del i det som skapar ofrid men red då ut det med dig själv för din egen skull, och den andre parten får ta tag i sina egna problem. Det går inte att lösa konflikter med en person som anser sig vara helt felfri och helt oskyldig till det som skapar ofrid. Gör upp med dig själv och dina egna misstag i processen och lär av dem, det spelar ingen roll om den andra inte vill delta i den för det går inte att tvinga någon som inte ser och inte vill ta sitt eget ansvar.

Tro mig, jag vet. Jag har under flera år praktiserat ”för husfridens skull”, låtit en person (som jag trodde, önskade och hoppades så in i det sista stå verkligen stod mig nära) härja runt i princip som hen önskat för att jag vet hur personen i fråga agerar när hen inte får som hen vill. Jag har en lång lista på hur det historiskt har blivit när hen inte får som hen vill.

Jag ville verkligen tro att vår relation var äkta, att den var sann… men det är inte alltid som man tror och som man hoppas och till sist måste man se sanningen i vitögat, acceptera den och agera därefter.

Nu har jag dock äntligen satt ner foten. På riktigt och för alltid. Jag har fått nog och jag känner i all smärta jag känner (det är aldrig roligt att skiljas oavsett typ av relation även om det nästan alltid är nödvändigt) att det kommer att komma något gott ur det här trots allt. Hur det än är och hur det än blir så är det bättre att säga stopp till sist än att tramsa med i någon annans beroende, egosim och oärlighet.

Jag har tramsat med under de senaste 20 åren från och till men under de senaste två åren på heltid. Jag inser att jag har varit medberoende på så många sätt men nu är jag frisk, jag har tillfrisknat, det krävde ett brutalt uppvaknande även här.

Tyvärr tror jag att hen fortfarande är sjuk, hen kanske inte är aktivt beroende längre men hen har definitivt en lång väg kvar att vandra innan hen blir frisk igen och kan fungera bra och normalt i sina kvarvarande relationer MEN det betyder inte att jag behöver vara kvar och bli kränkt, lurad och bestulen på det som är mitt och det som är viktigt för mig.

Jag har bestämt mig – jag har vandrat klart. Jag kan inte göra mer än vad jag har gjort. Jag vill inte göra mer än vad jag har gjort.

Jag måste fokusera på det som är viktigast för mig nu – mig själv, Freya & Freddy, mina fina vänner och den del av familjen som finns där på riktigt.

Ett svårt beslut att fatta, det tog lång tid att fatta det men nu när det är gjort känner jag frid i mitt eget hjärta. Det känns sorgligt men även underbart!