Vilka omtumlande år det har varit för mig, känslomässigt omtumlande, utrensande på många sätt. Det har varit en riktigt tuff resa men också ontskönt att gå igenom med facit på hand och jag går in i 2015 med en helt ny styrka och framförallt med bara sunda relationer och situationer med mig in i nuet och framtiden.

I slutet av varje år gör jag bokslut och i de kommande två inläggen kommer jag dela med mig av två, 2013 och 2014.

2013 var året som startade med det mest omtumlande och chockartade som jag upplevt i mina hittills levda 46 år. Jag hade tidigare bara läst om självmord och sett det på mycket långt håll (vänners vänners vänner typ) innan men att uppleva det på så nära håll som det blir när en nära familjemedlem tar sitt liv – den upplevelsen och hur det påverkar oss anhörigas liv. Livet blir aldrig detsamma.

Ja, det finns knappt ord att beskriva hur det påverkar dig som människa, din vardag och din framtid. Mitt liv och min inställning till livet kommer aldrig bli detsamma, det betyder inte att det försämrats – tvärtom faktiskt.

Att pappa är död, det är helt naturlig för den vägen ska vi alla gå – en dag. Men sättet han dog på och alla konsekvenser av det är inte lika enkelt för oss anhöriga att acceptera. Livet kommer aldrig bli detsamma. Och det som var viktigt innan blir ofta oviktigt efter. Du liksom skalar bort allt som inte betyder något på riktigt och du ser på människor i din omgivning på ett helt nytt och faktiskt klarare sätt.

Det finns de som inte tycker om att jag väljer att säga att pappa valde att ta sitt liv – och det är ok – men för mig och min syster är det så vi känner, att han valde att lämna oss i förtid utan en enda förvarning.

Trots pappas val har det dock förutom den oerhört smärtsamma förlusten och saknaden trots allt efter alla omtumlande känslor och så mest inneburit positiva saker i mitt liv (kan jag säga nu nästan två senare). Att bearbeta sorg tar tid och ska få ta den tid det behöver – låt ingen ta ifrån er den tid ni behöver.

När pappa dog var jag regionchef på ett av Sveriges största teknikkonsultföretag inom bygg- och anläggningsbranschen och till att börja med fortsatte jag precis som vanligt men efter ett par tre månader insåg jag att jag inte alls var den chef som mina medarbetare förtjänade. Jag var i akut sorg.

En chef i sorg är inte en bra ledare hur bra hon eller han faktiskt är så jag valde att sjukskriva mig. Under min sjukskrivning som varade under en månads tid så insåg jag att jag behövde ta en paus för att läka och för att hantera den kris som jag hamnat i.

Jag kände att det var mest juste för mig, mina medarbetare och företaget som jag arbetade för. Jag valde att säga upp mig. Jag vet att det inte är ett alternativ för alla men för mig var det det enda alternativet i den situationen som jag var i just då. Jag har inte ångrat mig en sekund.

2013 blev ett år där jag rätt brutalt fick se att vissa av de personerna som jag trodde var nära och kära faktiskt inte alls var det. Många av de jag trodde fanns där till 100% fanns inte alls utan ville mest tävla i sorg (och det är inte på något sätt möjligt i min värld) och andra personer som jag inte alls räknade med kom till min hjälp och stöttade mig och stöttar mig i mitt nya sätt att leva.

2013 blev också året som jag ifrågasatte hela min uppväxt och den uppfostran jag fått med mig av mina föräldrar. Vi är uppfostrade så att vi ska hjälpa när vi kan, vi ska ge när vi kan, vi ska vara bra personer och vi ska inte ge upp. Pappas självmord skakade ju om rätt rejält… speciellt det sista, att inte ge upp.

2013 blev året som jag drog mig lite undan från allt och alla och började rensa bort allt som inte var sunt i mitt liv – människor som inte fanns där på riktigt, samarbeten som var enkelriktade etc. och jag började ta tag i saker som jag satt ”on hold” som till exempel renoveringen av mitt hus 🙂 och mig själv och min framtid.

Tyvärr blev 2013 också året där jag gick in i inte mindre än två (som under 2014 renderade till tre) nya samarbeten som med facit i hand även de visade sig vara totalt enkelriktade, dvs vi hade enats om ett samarbete som båda parter skulle bidra på sitt sätt men där den enda som tog det på allvar och levererade var jag… mer om det i nästa inlägg. Note to self: Gå inte in i nya samarbeten eller relationer när du är i sorg!

Med tanke på allt som hände 2013 så är jag så oerhört stolt över mig själv och mitt sätt att orka – jag vågade sätta mig själv och det jag behövde i centrum utan att för den skulle skada någon annan. Självklart påverkades andra när mina tidigare så vanliga ”Ja, självklart fixar jag det. Jag hjälper dig gärna.” ändrades till ”Nej, tyvärr kan jag inte hjälpa dig just nu. Du behöver fixa det själv.”. Men jag bryr mig inte om att ta ansvar för andra längre, jag tar ansvar för mig och för trollen. Precis som det ska vara.

När jag gick in i 2014 trodde jag att det skulle bli en ”piece of cake” men hör och häpna… det visade sig att 2014 nog är mitt mest utmanande år någonsin…

Önskar er alla en härlig lucia med en stor varm kram från ett så kallt New York 🙂