Jämställdhet, jämlikhet, könsdiskriminering, kvotering…

Ja, det var frågor som kom upp i gårdagens P1 Debatt där jag medverkade som gäst igår. Debattens ämne var:

Hur mycket ojämställdhet tål Sverige?

Vi var många gäster och alla ville tala. Personligen känner jag att jag inte riktigt fick sagt allt jag ville säga så jag säger det nu i skrift istället 🙂

Ja, hur mycket ojämställdhet tål Sverige? och hur ska vi göra för att faktiskt göra skillnad? Ofta när vi talar jämställdhet så blir det en diskussion kring en kamp mellan kvinnor och män, vi talar kvinnoyrken och mansyrken istället för att tala om hur vi gör alla yrken till yrken för alla. Mångfald gynnar alla branscher och då menar jag inte bara män och kvinnor utan olika erfarenheter, nationaliteter, kompetenser, utbildningar etc.

Det kan nog vara så att lika barn leker bäst men olika barn presterar mest. Det är olikheterna som berikar oss och ger oss möjligheten att komma på nya kreativa lösningar.

Vi talar kvinnolöner och manslöner istället för att tala lika löner för alla. Visst är det så att många kvinnor har lägre löner än män i princip alla branscher oavsett om det är en kvinno- eller mansdominerad bransch och det är inte ok. Låt kompetensen och erfarenheten styra lönen och strunta i hur könet ser ut – det är upp till alla lönesättande chefer att börja våga göra RÄTT.

Personligen tror jag inte på kvotering, jag har själv utsatts för det och jag är rätt säker på att de allra flesta kvinnor (mig inräknad) vill få sitt arbete på grund av sina meriter och inte på grund av att de är kvinna. Jag har personligen erfarenhet av att få erbjudanden om tjänster just på grund av att jag är kvinna och en kvinna med invandrarbakgrund. Jag tackade nej till den tjänsten just för att jag är stolt över mig själv, att jag är kvinna, min kompetens och erfarenhet. Jag vill bli bedömd på grund av mina meriter och inte på grund av mitt kön.

Ja, jag är väl medveten om att vi har en lång väg att vandra innan vi är totalt jämställda om det nu är det vi vill bli. Det ställer krav på oss alla – kvinnor och män. Kvinnor behöver våga mer och detsamma gäller män. Det handlar inte om att vi skall behöva ta plats, plats ska finnas. Det handlar om att vi ska börja se varandra för vad vi är – vi är alla tillgångar för framtiden, en viktig bit i pusslet framtiden! Utan var och en av oss blir inte pusslet komplett och ju förr vi alla vågar inse att vi alla har en viktig funktion att fylla då kan vi lägga pusslet tillsammans.

I gårdagens debatt talades mycket om att vi behöver höja lönerna i omsorgsyrkena så att kvinnorna får högre löner och kan få en bättre pension när den tiden kommer. Jag håller med att lönerna bör höjas i omsorgsyrkena men jag vänder mig mot att alla inom omsorgen utgår från att det är yrken bara för kvinnor. Jag tror att ett sätt att nå jämställdhet är att vi tillsammans arbetar för att alla yrken oavsett vad vi gör i dem skall ha ungefär lika många kvinnor som män verksamma. Alla yrken skall vara lika attraktiva för bägge könen och öppna för alla.

Det talades också om att barnomsorg mm skall byggas ut så att kvinnor skall kunna arbeta mer – det är en väg till jämställdhet. Det känns som en sorglig väg tycker jag. Det är att befästa att det är kvinnornas, och endast kvinnornas, ansvar att ta hand om barnen och hushållen även i framtiden. Här behöver landets alla män kliva fram och ta sitt ansvar för omsorgen till sina barn och för att hushållsarbetet även är deras ansvar.

Jag har egna erfarenheter från i bygg- och anläggningsbranschen. En bransch där Byggchefsbarometern 2013 visar att en majoritet av de som svarat anser att arbetsmiljön kännetecknas av en grabbig attityd med ett tufft arbetsklimat.

Varannan anser att kvinnor och män behandlas olika genom att kvinnor inte ges samma karriärmöjligheter, men också genom att kvinnor inte får samma arbetsuppgifter som männen.

Varannan kvinna anser att det finns en inställning inom branschen att kvinnor inte lämpar sig lika bra som män i byggbranschen. Detta är oacceptabelt och vi som arbetar i branschen måste göra något åt det. Byggbranschen lider alltjämt av en machokultur som skrämmer bort kompetenta människor och riskerar branschens rykte och framtid.

En ny undersökning från Byggcheferna visar att många års ansträngningar från organisationer och företag inte räckt till. Machokulturen sitter fortfarande i väggarna. Den kulturen måste utrotas. Det är Byggcheferna och Sveriges Byggindustrier överens om och de skriver i en gemensam debattartikel:

”Följderna av att machokulturen sitter i väggarna är många och allvarliga. Kvinnor, etniska minoriteter och människor med avvikande sexuell läggning lämnar branschen. Dessutom ökar risken för byggfusk och korruption.”

Är det lätt att vara kvinna i bygg- och anläggningsbranschen? Nej. Har vi kvinnor samma möjlighet till chefsjobben? Nej. Har vi kvinnor i branschen lika lön som männen? Nej. Behandlas vi på samma sätt som männen. Nej. Finns det plats för kvinnor i branschen? Ja. Behövs det kvinnor i branschen? Ja.

Det kan nog vara så att lika barn leker bäst men olika barn presterar mest. Det är olikheterna som berikar oss och ger oss möjligheten att komma på nya kreativa lösningar.

Här kan du lyssna på programmet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/328603?programid=4645&playepisode=328603

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s