Jag har sedan jag slutade min anställning som regionchef i juli från flera fått frågan:

”Är du inte orolig att du får ett sämre värde på arbetsmarknaden nu när du har tagit en paus?”

Eftersom det är så många som frågar passar jag på att svara här på bloggen.

Mitt svar är enkelt:

Nej, inte alls. Varför ska jag oroa mig för det?

Tvärtom är jag mer värdefull på arbetsmarknaden och för uppdrag idag då pausen gett mig själv, min knopp och min kropp möjligheten att känna igen hur det känns att inte vara i ett högt tempo hela tiden.

Valet att hoppa av karusellen visade mig även hur stark jag är mentalt. Starkare än jag trodde för att vara helt ärlig.

Att jag vågade ta klivet ut i det okända, att lämna stimmet och hoppa ner i en ny tom fräsch skål, och att jag känner mig helt trygg i det. Det är jag tacksam och stolt över.

Jag är bra på det jag gör. Riktigt bra till och med och det är jag också stolt över. Riktigt stolt. Något som jag är än mer stolt över är att jag är bra precis som jag är. Jag duger precis som jag är.