Ibland är det faktiskt bättre att lämna en arbetsplats eller en relation än att stanna kvar. Ibland är det bättre att gå. Ibland är gå det enda alternativet. Det är svårt att ge råd om när och var gränserna går för de är ju högst personliga och det som är rätt för mig behöver ju inte vara rätt för dig.

I vårt land finns en kultur i att vara negativ, att klaga på andra och att även pika andra. Den som är känslig tar åt sig, andra ser till att ge igen mångdubbelt medan andra har andra reaktioner. För mig handlar reaktionen mycket om hur mycket man har tränat och tränar sin självkänsla.

Min tumregel är att när jag känner att någon gör mig illa, skadar mig, trycker ner mig eller att jag själv gör mig illa genom att stanna kvar i en relation som inte fungera, där jag inte längre kan följa mina värderingar, vara den jag är – där går min gräns. Detsamma gäller fysisk eller psykisk misshandel, mobbning – det är aldrig acceptabelt.

Oavsett anledning försök få till ett bra avslut – för din egen skull och avsett hur din motpart agerar. Det är viktigt för din återhämtningsprocess, din läkning, att du gör värdiga avslut. Jag vet att det är lättare sagt än gjort men jag vet också av egen erfarenhet att det går att träna sig i värdiga avslut.

En relation (oavsett typ) är inte helt avslutad innan du kan tänka tillbaka på den utan att känna jobbiga känslor – det gäller relationer i såväl arbetslivet som i privatlivet.