Grundlurad?!!?

Varande en person som (initialt) tror gott om alla människor hamnar jag ibland i relationer och situationer där det ter sig som att jag blivit grundlurad!

När människor jag litat på, samarbetat med, anlitat, anställt, visat förtroende för etc. visar sig ha en fasad som inte stämmer med resten av konstruktionen.

När fasaden krackelerar och konstruktionen visar att den har sprickor och ibland till och med är delvis rutten.

Då har jag många gånger känt mig grundlurad, men är jag verkligen det? har tankarna gått den senaste tiden…

Tillfällena är många där min familj och mina vänner sagt till mig. ”Elaine, du är för snäll.”, ”Elaine, du tror för gott om människor.” etc.

Ja, så kan det såklart vara men jag ser det såhär:

Alla är goda tills motsatsen har bevisats och alla är oskyldiga tills dess att skulden har bevisats.

Naivt? Ja, kanske det men oftast så stämmer det. De allra flesta av oss är goda, eller hur? och oavsett så väljer jag att fokusera på det goda. Det är mitt val :).

Dessutom börjar jag mer och mer vara av den åsikten att den som luras faktiskt är den som är och blir grundlurad på riktigt.

Att inte vara sann mot sig själv och andra det är att lura sig själv = lurad i grunden, grundlurad!

Ja, en liten tanke så här på lördagsförmiddagen. Hur tänker du?

20130810-090125.jpg

8 tankar på “Grundlurad?!!?

  1. Kloka insikter Elaine, det är lätt att lura sig själv när man hamnar i ett tillstånd att likna vid ett medberoende till den som visar sig vara något helt annat än den man en gång gav hela sitt hjärta till.

    Har varit där, känner igen känslan och föraningen av smärtan när jag idag möter liknande ”fasader” och en del av mitt liv ägnar jag nu åt att stötta de som har det svårt att slå sig fria, eller för att våga tro på sig själva i framtiden och komma sig vidare i livets labyrinter.

    Tack för din fina påminnelse! Tord c”,)

    Gilla

  2. Känner igen Elaine!
    Är själv en person som många säger är FÖR snäll, FÖR känslig med mera och då undrar jag om man verkligen kan vara det?
    Har råkat ut för att grundlurad några gånger i mitt liv och problemet har snarare varit att jag inte lyssnat på min intuition i tid.
    Jag har liksom inte kunnat tro att det som jag anat verkligen är sant. Sedan är ju förståelsen ett annat litet problem.
    Jag brukar säga att min förståelse för andras upplevelser och känslor är min största styrka och samtidigt är det min största svaghet. Jag kan alltså rent ut sagt förstå ihjäl mig själv.
    Det blir en svårighet med att sätta gränser i tid helt enkelt.

    Gjorde ett personlighetstest för många år sedan då jag skulle ”upp i graderna” på min dåvarande arbetsplats. Enligt utvärderarna var allt superb förutom det där lilla abert med att jag var för Naiv!
    Det är bra om du utvecklar lite misstänksamhet sa de till mig!

    ”Att inte vara sann mot sig själv och andra det är att lura sig själv = lurad i grunden, grundlurad!”
    Helt rätt. 🙂

    Tack för påminnelsen
    Malou

    Gilla

  3. Känner också igen mig. Som ung och företagare är det ofta man får höra att man måste vara hård för att lyckas. Det vill säga, tro att alla du möter är ute efter egen vinning, själv vara hård och tänka ”buisness” framför allt och akta sig för att lita på folk. Jag totalvägrar det synsättet. Jag tänker inte tro att det är sant och jag hoppas kunna bevisa motsatsen. Jag går hellre på några nitar och blir grundlurad än att ha en misstänksam hållning mot människor. Det kan inte leda till något gott.

    Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.