Sedan i höstas –  ja, du läste rätt i snart ett år – har debatten om mobbning, näthat, trakasserier etc. pågått i sociala medier – ja, i medier överhuvudtaget – och precis som så många av oss är jag MOT alla former av mobbning, diskriminering, näthat, trakasserier mm.

Jag är en av dem som drabbades med nidbilder av mig och trista meddelanden och detta på grund av en enda anledning  –  jag var vän med en ”fel” person. Hur märkligt är inte det? Precis som att jag är hon eller hon är jag.

Gemensamt är att vi är två framgångsrika, duktiga, starka kvinnor som står upp för oss själva men det betyder inte det är ok att ge sig på någon av oss eller att för den delen dra oss genom samma kam. Visst vi var vänner men – Jag är jag och jag tar ansvar för mig. Hon är hon och hon tar ansvar för sig.

Det ligger inte för mig att vika från någon sida oavsett om det medför obehagliga eller till och med personliga påhopp för jag vet vem jag är, vad jag står för och jag står upp för mig själv och för mina vänner. Andra väljer att agera på andra sätt och det är deras val. Däremot väljer jag nu för tiden att lämna relationer som inte är hälsosamma för mig eller min omgivning och jag gör det vid en tidpunkt som är väl vald för mig.

Självklart är det INTE OK att bete sig illa mot någon men bara för att en eller ett par personer av de ca 1700 personer jag är vän med på FB har ouppklarade konflikter med andra betyder det inte att jag håller med mina FB-vänner (eller IRL-vänner) i allt de gör eller i allt de säger. Däremot håller jag med alla som känner sig drabbade av mobbning, kränkningar, trakasserier etc. att det är INTE OK.

När någon av mina FB-vänner (eller vänner överhuvudtaget) beter sig illa så säger jag tydligt ifrån till henne eller honom – Detta är inte ett acceptabelt agerande.

Jag säger självklart ifrån men jag har inte behovet att göra det på kommando eller offentligt. Jag tror på att ge beröm offentligt och kritik privat.

Däremot tycker jag att det är beklagligt att vi tillsammans tillåter personer som har för avsikt att skada andra att få så oerhört stort utrymme genom att att själva ge dem utrymmet genom vårt agerande.

Nej, jag säger inte att vi ska lägga locket på eller vara tysta men jag tror inte på att skrika. Jag tror att konflikter löses bäst genom dialog, konstruktiv dialog och att inte döma någon på förhand! Jag tror inte på envägskommunikation eller att ta ställning för eller mot innan jag har hört bägge parter.

Jag vill vara tydlig och jag säger klart ifrån, jag är MOT mobbning i alla dess former men jag vill inte delta i en hetsjakt på den och den utan att ha hela bilden klar för mig.

Jag har tidigare klargjort vad jag tycker om Alex’s (eller vad hon/han nu heter) agerande mot mig och andra och jag vidhåller det jag sade då även nu – det är inte ok och jag tycker det är sorgligt att en person (eller flera) så aktivt går in för att förnedra mig och andra.

När jag har skapat mig min bild – genom att kommunicera med såväl den som har drabbats och den som sägs ha drabbat – först då kan jag ta ställning och var så säker, jag tar ställning MOT mobbning men jag dömer ingen ohörd.

Att bemöta mobbning, diskriminering, näthat, trakasserier med kollektiv bestraffning, uteslutning, personliga påhopp etc. det är ingenting för mig. Jag väljer att bemöta det på mitt sätt.

Var och en gör det som känns rätt för dem – det tycker jag är viktigt att komma ihåg och vårt arbete MOT detta gynnas av att vi är olika och att vi agerar olika för det är våra olikheter som gör att vi blir starka tillsammans.

Det är endast genom att se olikheter, acceptera dem, respektera dem mm som vi kan bemöta det vi alla upplever som oacceptabelt – mobbning i alla dess former. Jag tror inte på att bemöta mobbning med mobbning.

Bara några tankar så här en fredagsmorgon i augusti… hur tänker du?