Hur leder jag mig själv (och andra) när jag är i sorg…

har jag funderat en hel del på sistone.

Idag är det 42 dagar sedan pappa valde att lämna oss, en månad sedan begravningen ägde rum… många säger att det blir lättare efter begravningen men det håller jag inte alls med om och det är väl så det är att sorgen och dess bearbetning är individuell. Det finns inget rätt eller fel i en tid som denna det finns bara en dag i taget…

Jag lovade mig själv att pappas död inte skulle ”förstöra” min framtid men visst påverkar det som hänt mig massor och självklart också mina medarbetare för just nu fungerar jag inte som vanligt för det finns inte något som är som vanligt i mitt liv just nu…

Jag tror på att våga vara ledsen när jag är ledsen precis som jag tror på att vara glad när jag är glad. Jag tror att allt händer oss för att vi skall lära oss mer om oss själva och jag tror att jag kommer att gå starkare ur detta samtidigt som jag vet att jag kommer att behöva ge mig själv den tiden som jag behöver för att komma tillbaka till mitt mer normala positiva jag.

På sorg.se kan jag läsa:

”Sorg är en normal och naturlig känslomässig reaktion på en förlust av något slag. Sorg är alla de ofta motstridiga tankar och känslor som våra förluster väcker inom oss. Hur förlusterna upplevs är individuellt, men dödsfall och skilsmässor är oftast smärtsamma.Ofta förknippas sorg med dödsfall och skilsmässor. Sorgereaktioner kan dock utlösas av en rad olika förluster och förändringar. Exempel på händelser som kan utlösa sorg är separationer, övergrepp av olika slag, relationsproblematik (till partner, föräldrar, barn, vänner, kollegor), egen eller annans sjukdom, att förlora ett husdjur eller att livet inte blev som man hade tänkt sig.Vanliga sorgereaktioner i samband med förluster och förändringar är:
  • En känsla av bedövning
  • Humörsvängningar
  • Koncentrationssvårigheter
  • Oregelbunden sömn
  • Förändrade matvanor
  • Energiförlust
Hur reaktionerna ser ut i praktiken är dock väldigt individuellt, samt varierar även hos varje enskild person över tiden. Vad vi beskriver är ingen tidsbestämd process som sker i stadier, utan kan bättre beskrivas som ett flöde som böljar fram och tillbaka. I detta sammanhang kan det även vara lämpligt att nämna att det inte är tiden i sig som avgör om sorgen läker, utan det är vad man gör under tiden.”

 

Ja, jag känner igen mig i alla sorgereaktioner som jag hittar på sorg.se men starkast just nu är min energiförlust. Jag har svårt att få energi till det jag behöver få energi till och det känns i sig sorgligt eftersom jag ”egentligen” mår riktigt bra just nu. Det finns inte många moln på min klarblåa himmel… men det moln som finns – pappas död – är mörkt, svart och slukar det mesta av min energi.

Jag vet att det kommer att bli lättare. Jag vet att jag kommer att få tillbaka min energi. Jag vet att jag kommer tillbaka med full kraft igen. Jag vet det! och det känns bra att veta men just nu får jag ha tålamod med mig själv och be er alla att ha tålamod med mig.

Tack alla för att ni finns! Ni betyder mycket för mig och min läkeprocess… Kram ❤

One thought on “Hur leder jag mig själv (och andra) när jag är i sorg…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s