Våga vara en personlig ledare…

Jag tror att människan är vår viktigaste resurs och det känns viktigt att vi som ledare tidigt kliver in och vågar ingripa när våra medarbetare inte verkar må bra eller fungerar som tidigare. Vi behöver bli bättre och bättre på att våga vara personliga med våra medarbetare utan att tumma på den personliga integriteten. Det blir alltmer viktigt i vårt ledarskap att skapa relationer och bry oss mer om hur vi och vår omgivning mår. Min erfarenhet är att mina medarbetare och jag själv mår bättre och presterar bättre när vi bryr oss om varandra och hur vi mår.

Det är lättare att vara ledare och chef i medgång men hur är det att vara ledare i motgång, när det krisar? Jag vill gärna tro att i motgång kliver ledaren fram – att hon eller han inser vikten av att verkligen vara en ledare och inte bara chef. Men jag tror att vi i Sverige, i våra företag och organisationer har tillräckligt många chefer men behöver fylla på med fler ledare.

Forskning har visat att alla behöver ha ledare eller andra betydelsefulla personer i sin omgivning som bekräftar oss som människor, som bryr sig om oss och hur vi mår. Vi behöver det för att våga ta egna initiativ, tro på vår egen kapacitet, förmåga, för att må bra och för att hålla oss friska. När vi blir bekräftade växer vi personlighetsmässigt och vågar anta och hantera utmaningar. Att må bra är en förutsättning för att vara nöjd.

Nöjda medarbetare är effektivare, visar bättre resultat, levererar högre kvalitet, har högre moral och lojalitet, tar mer ansvar, samarbetar bättre, ser möjligheter lättare, är mer närvarande på arbetet, är bättre problemlösare och det ger en sund personalomsättning, ett bättre arbetsklimat, en ökad trivsel, lägre sjukskrivning etc. Det finns som du ser en mängd positiva effekter som du relativt enkelt kan uppnå med ditt ledarskap men hur gör du när du märker att dina medarbetare inte mår bra eller fungerar lika bra som tidigare?

Motgång kan handla om så mycket – kriser av olika slag, stress, sjukdom och på din arbetsplats finns olika typer av omständigheter som t ex under vissa förutsättningar kan leda till flertalet sjukdomar. Sjukdomar av olika karaktär – allt från stressrelaterade sjukdomar till alkohol- och drogrelaterade problem. Symptom på dessa bör åtgärdas så fort som möjligt, ju snabbare åtgärd, desto bättre prognos till förbättring.

Hur kan du se symptomen? Hur kan du se vad som är vad? Självklart finns det symptom som går att se men det kan vara nog så svårt att se vad som är vad. ”Rätt diagnos är det egentligen bara en läkare som kan ställa”, säger Lotta Saidac som utbildar i frågor kring detta. ”Du som ledare kan dock lära dig se tecknen när det är dags för dig att ta ett sk svårt samtal med din medarbetare”, säger Lotta.

Några symptom på tidiga varningssignaler som visar på att det kanske inte står rätt till är sömnproblem, koncentrationssvårigheter, humörsvängningar, spänningsvärk, huvudvärk, ont i nacken, ryggen, musklerna, viktminskning/ökning, magbesvär, hudbesvär, nedstämdhet, måndagssjuka etc.

Ett relativt enkelt och effektivt sätt att få reda på hur dina medarbetare har det är att börja ställa frågor som: Hur mår du? Hur har du det? Hur kan jag hjälpa dig? Hur tycker du att samarbetet fungerar med dina kollegor? Hur känner du att balansen mellan ditt arbetsliv och privatliv är? Jag har sett att detta och detta har hänt – vad kan du berätta om det?

Du märker rätt så snart om något inte står rätt till och då är det viktigt att du påminner dig om att du inte är en läkare. Hjälp dig själv och din medarbetare då genom att ta professionell hjälp för att hjälpa att ställa rätt diagnos för att kunna sätta in rätt rehabilitering.

Våga ställa personliga frågor – du kan rädda liv. Vänta inte tills du är säker på varför din medarbetare mår dåligt! Visa att du bryr dig om! Våga vara en personlig ledare!

(En av mina krönikor 2011, dagensmojligheter.se – men lika aktuell idag)

Så bra det blir när du förflyttar dig från det negativa…

till det POSITIVA.

Jag får rätt ofta frågan om hur det kommer sig att jag alltid är så positiv och om jag alltid är positiv och mitt svar är – självklart inte. Jag har mina mörka stunder jag också men jag har valt att välja att vara positiv och försöker vara det i alla situationer jag hamnar i och det handlar i mitt liv om allt från vänskap, kärlek, arbetsliv, ekonomi och livshotande sjukdomar. Ibland neggar även jag ihop men jag har tidsatt hur länge jag får vara neggig och det är allt från mellan två timmar till ett dygn och tiden beror på orsaken till min känsla.

Välj positivt! och ställ dig själv frågor som – Mår du bra? Är du lycklig där du är? Är du på rätt plats? Blir du lyssnad på? Är det ok att du är den du är där du är? Stämmer dina värderingar med värderingarna som finns där du befinner dig? Vad tillför du? Vad tillför det du gör?

Jag vill berätta om en situation där jag hamnade i negativitet utan att jag riktigt märkte det direkt och vad jag gjorde för att bryta det när jag insåg att jag hamnat i en negativitet som jag inte mådde bra av.

För några år sedan ledde jag mitt drömprojekt… jag verkligen älskade projektet, kunden och människorna i det men idag inser jag att jag var inte lycklig och med det sagt inser jag att jag i alla lägen ej heller var speciellt bra ledare heller. Såhär i efterhand är det enkelt att se att ett av de bästa besluten jag fattat är att lämna projektet – för min skull och för projektets skull.

Det tog lite tid men ändå snabbt att ta mig tillbaka till mitt normala jag igen. Ett arbete som jag inte hade klarat så snabbt om jag inte hade haft bra människor omkring mig och en bra självkänsla i botten. Jag vet vem jag är – och det visste jag då också – men då tyckte jag inte om mig själv till 100 procent och jag lät mig själv och min omgivning påverka mig och mina beslut på ett negativt sätt. Jag kände att jag började tappa bort mig själv.

Jag började rucka på mina värderingar av den konstiga anledningen att jag fick klagomål från projektchefen för att jag berömde och premierade mina medarbetare och för att andra projektledare i organisationen pga mitt ledarskap fick önskemål från sina team att de önskade en mer tydlig feedback de också.

Jag fick klagomål för att mitt team skrattade och hade roligt tillsammans vilket resulterade i att projektchefen inte lät oss sitta tillsammans längre utan delade på oss. ”Vi var ju inte där för att må bra och skratta utan för att jobba” sade han.

Jag befann mig som ni förstår i en negativ miljö och även om jag kände det i magen så slog jag under flera år bort känslan för jag drev ju mitt drömprojekt och jag och mitt team gjorde det så jävla bra. Vi satte upp mål, satte målen, firade och fortsatte framåt och vi hade roligt tillsammans även om det var tufft. Med de förutsättningar mitt team hade gjorde vi ett strålande arbete och jag är så stolt över mina medarbetare i det teamet än idag. Så duktiga!!! Så positiva!!! Så starka!!! Så underbara!!!

Men det fanns faktorer som påverkade mig och mitt humör mindre bra och när mina möten med människor som helt eller delvis var engagerade i projektet inte längre gav mig glädje och energi och när att jag kom på mig själv att min toleransnivå med mindre bra leveranser resulterade i att jag blev arg och irriterad istället för att som vanlig istället försöka komma med konstruktiv och saklig feedback så kände jag att nu är det nog.

Jag måste försöka förändra vår situation på något sätt eller så måste jag ta mig och mina medarbetare härifrån snabbare än snabbast för vår hälsas skull – vår mentala och vår fysiska hälsas skull – och så gjorde jag.

Jag lyfte situationen med projektchefen men iom att hans anställning var rätt så tydlig ”Ni är inte här för att må bra och skratta. Ni är här för att jobba.” så insåg jag rätt snabbt att det enda sättet för oss att verkligen göra skillnad, få må bra, få skratta och att göra ett riktigt bra jobb var för oss att göra det någon annanstans. Så vi lämnade… inte alla men de personer som jag hade ansvar för även utanför projektet i min roll som deras formella chef… vi lämnade projektet. Svårt beslut men helt rätt!

Det märkligaste med att hamna i en negativ spiral är att när du säger nej till den inser du att den negativa spiralen har dragit med sig mer negativitet i andra delar av ditt liv, det är lätt hänt att du dras in i negativa relationer också vilket var precis vad som hände mig… och när jag då började mitt arbete att hitta tillbaka till mig själv och mina värderingar till 100 procent igen  så insåg jag rätt snabbt att jag behövde sätta gränser och säga nej till ett par nära personer i mitt privatliv också – vänner.

Det är inga relationer som jag vill lämna men nu ser jag att det blir så i ett av fallen… då en av dem vill inte riktigt möta mig i ömsesidighet och då vill inte jag vara med längre… jag vill ha relationer i mitt liv där vi över tid ger lika mycket som vi får av varandra. Där vi båda finns till för varandra – i medgång och i motgång. En ömsesidighet och en respekt för varandra som är på riktigt! Den andra relationen har rättat till sig och vi är på samma våglängd igen :).

Det bästa med att ta sig ur en negativ spiral är att du skapar plats för dig själv och plats för nytt positivt i ditt liv. Själv har jag fått ett nytt drömjobb med en chef som gillar den jag är och det jag gör, jag har kollegor som är olika mig men med en gemensam syn på människor och vikten av att alla mår bra och att det är helt ok att skratta på jobbet, medarbetare som vill utveckla sig själva och nå våra gemensamma mål och så har jag träffat kärleken i en härlig man som jag iofs träffade första gången redan 1996 men ibland tar det tid för det berömda klicket 🙂 men nu har det klickat och det rejält.

Tacksam för de förändringar som skett i mitt liv de senaste åren. Ni som läser detta har en stor del i att jag idag kan säga att jag mår bra, jag är lycklig och jag njuter av varje dag i mitt liv. Tack!

I alla tider har ledarskapets olika aspekter intresserat många människor…

I alla tider har ledarskapets olika aspekter intresserat många människor. Att ledarskap handlar om att leda andra människor känns det som att alla ha snappat upp men att ledarskap handlar om att leda sig själv först verkar fler förvånad över menar Elaine Breske Hirscher som arbetar som Regionchef, Division Projekt- och Byggledning, Vectura Consulting AB och håller kurser i och föreläser om projektledning, ledarskap, kommunikation och arbetsmiljö.

– Jag träffar ofta på underbara personer som säger att de vill utbilda sig till att bli ledare och då brukar jag ställa frågan. Vilken utbildning vill du gå då? Nästan alltid får jag svaret: ”Jag vill gå den och den ledarskapskursen. Egentligen spelar det ingen roll vilken bara jag blir certifierad ledare sedan.”

Då ställer Elaine sin nästa fråga: Har du tänkt på att gå en kurs som handlar om dig själv? Där du lär känna dina styrkor och svagheter? Här får hon ofta svaret: ”Nej, varför det?

Läs hela artikeln här: http://www.foretagande.se/ledare-behover-jobba-med-sig-sjalva-for-att-leda-bra/

Optimist – javisst!

Är glaset halvtomt eller halvfullt?

Min namne 🙂 Elaine Fox avslöjar i sin nya bok ”Håll koll på din hjärna – så styr optimism och pessimism våra liv” att det finns en gen som styr om vi blir optimister eller pessimister. Klart läsvärd bok!

Oavsett om vi har genen eller ej går det utmärkt att träna upp vårt positiva tänkande. Det är ett aktivt val vi alla kan göra och en träning som finns tillgänglig för alla då det enda redskapet vi behöver är vår egen hjärna och platsen för träninge är helt enkelt här och nu.

I en av mina krönikor för Dagens Möjligheter förra året skrev jag om detta (krönikan hittar du under Krönikor här på sidan eller på dagensmojligheter.se) och då liksom nu är mina enklaste råd att du:

  • För varje negativ tanke du tänker så kontrar du den tanken med att genast tänka minst två positiva tankar. På så sätt blir det fler positiva tankar i omlopp och då ”vinner” det positiva.
  • När du har en dålig dag (för det händer oss alla då och då) bestäm dig för hur lång tid du skall ge det dåliga. Jag brukar ge mig själv ett par timmar eller max ett dygn beroende på vad jag upplever. Det känns rätt bra att veta att nu ”får” jag tycka synd om mig själv idag men i morgon tar vi nya tag 🙂
  • Var tacksam för livet!

I boken (dagens andra lästips) ”Vad optimister vet och du kan lära dig” ger Nicolas Jacquemont dig följande tips:

  • Släpp det du kan släppa
    Har du gjort något du ångrat, eller känt dig kränkt, se till att ta itu med det genast och släpp det sedan. Att älta saker från förr är destruktivt och leder inte framåt. Det finns ett klart samband mellan depression och ältandet av negativa saker.
  • Tre goda ting
    Skriv ner tre bra saker som händer varje dag. Det är ett bra sätt att träna sig i att vara uppmärksam på det positiva.
  • Odla tacksamhet
    Ta inte det ”självklara” för givet utan stanna upp och värdesätt de små tingen i livet. Lär dig att uppskatta det du har – hälsan, jobbet, vännerna – som gåvor. Tacksamma personer är lyckligare än andra.
  • Skaffa vänner
    Personer som är optimistiska och mår bra har en sak gemensamt: starka vänskapsband. Det behövs inte så många, kvalitet är viktigare än kvantitet.

Kloka tips tycker jag och helt i linje med hur jag försöker leva mitt liv. Jag känner själv att jag mår bättre genom att lyfta fram det som är positivt i mitt liv och att känna tacksamhet. Livet, kärlek, vänskap är inget vi kan ta eller ska ta för givet – det är gåvor!

Att vara optimist eller pessimist är ett val vi kan göra – vad vill du vara? Jag väljer att vara optimist! Mitt glas är halvfullt!

 

(Källor: förutom nämnda böcker, krönikor och egna erfarenheter, tidningen ToppHälsa)

Att visa respekt för egen och andras tid!

Känner du igen dig?

Du har gett flera förslag till mötestider och den du ska möta  lovar att återkomma och sedan sitter du där med de olika förslagen,  tidpunkten närmar sig och du har inte fått någon återkoppling alls. Det kan röra sig om allt från en fika, middag, ett affärsmöte… ja, vilken typ av möte som helst. 

Eller ännu värre – du har bokat ett möte och den du ska möta kommer inte och hör heller inte av sig till dig och berättar att hon eller han inte har möjlighet att komma.

För mig är det så respektlöst 😦 och jag har börjat göra så här för min egen skull. När jag ger olika förslag till datum för möte håller jag datumen öppna i två max tre dygn sedan bokar jag in annat. Om eller förhoppningsvis när personen i fråga hör av sig i sista stund för att ses föreslagna datum kan det vara så att jag inte längre kan och då säger jag precis som det är.

”Du lovade återkomma men när du inte gjorde det så bokade jag in annat, tyvärr kan jag inte hålla min kalender öppen mer än ett par tre dagar och nu är det ju ca en vecka sedan (eller hur lång tid det nu gått) vi kommunicerade om detta möte. Återkom gärna du  med förslag på när du kan mötas så ska jag se efter om det fungerar för mig.”

Om jag inte kan svara direkt, vilket jag nästan alltid kan, lovar jag besked inom 48 timmar.

Det svaret kanske inte gillas av alla men det är som det är. Vi lever i en verklighet idag där tid är bland det värdefullaste vi har och om vi låter någon annan äga vår tid så blir det sällan bra. Du äger din tid. Jag äger min tid.

Och i de fall det händer att jag bokat möte med någon som inte dyker upp, försöker jag ta reda på anledningen. Det kan vara så att det inträffat något oförutsett men förvånande ofta så handlar det om att just ditt möte prioriterades ned. Sådant händer och det är helt ok när den som inte har för avsikt att komma meddelar dig det. Att strunta i att dyka upp är i min värld inte ok.

Många människor tänker inte på att deras sena besked eller brist på besked faktiskt påverkar en annan människas vardag och det är viktigt att vi inser det. Visa respekt för andras vardag, visa respekt för andras tid och visa respekt överhuvudtaget!

Intensivkurs i projektekonomi – anmäl dig :)

Budget överskrids och projektet är på väg att fallera, hur ska jag rädda projektet? Hur gör jag för att minimera risken för att få oförutsedda utgifter i projektet? Hur planerar jag projektekonomin på bästa sätt? Dessa frågor och många fler kommer vi att ta upp under den här kursen.

Under kursen kommer kursläraren att ge dig en introduktion till projektekonomins hantering, vilket syftar till att skapa en god förståelse för projektets ekonomi och dess förhållande till företagets övriga ekonomi.

Vi kommer att gå igenom hur du planerar, följer upp och styr ekonomin, bland annat med hjälp av Earned Value Management även kallad resultatvärdemetoden. Stor vikt kommer att läggas vid att du ska göra realistiska bedömningar för att få lönsamma projekt.

Efter avslutad utbildning kommer du ha fått en förståelse varför projektekonomin är så viktig och hur du ska ta nästa steg. Du kommer att ha fått de mest värdefulla verktygen och metoderna för få ett framgångsrikt projekt.

Anmäl dig här: http://www.nfi.se/kurs.aspx?courseid=618

Att säga nej och att sätta gränser!

Är lättare sagt än gjort men nödvändigt! Jag har egen erfarenhet av att glömma mig och säger ibland nej och sätter gränsen alldeles för sent vilket gör att mottagaren av mitt nej kanske får en chock och ställer sig frågor som.

Vad hände nu? Varför ställer hon inte upp längre? Varför kan jag inte komma och gå som jag vill i hennes liv längre? och ofta besvaras en ny gräns eller ett nej med aggressivitet, ilska och i de allra värsta fallen personangrepp. Det är inget du ska ta personligt. Det säger mer om den som säger det än det säger om dig. Många människor har svårt att förhålla sig till förändringar och i det se sitt eget ansvar i de konsekvenser som blir av sitt eget agerande.

Att säga nej till andra handlar ofta om att säga ja till dig själv. Det betyder inte att du är egoistisk utan tvärtom, ibland behöver du sluta hjälpa för att ditt hjälpa har mer blivit till att stjälpa. Ibland är ett nej precis vad du eller din omgivning behöver för att ta eget ansvar för sig själv eller de beslut som behöver fattas.

Om den du säger nej till är i ditt liv på riktigt så kommer han eller hon att finnas kvar där även fortsättningsvis när den första ”chocken” över att du sagt nej har lagt sig. Om den du säger nej till inte accepterar dina gränser så är det troligen bäst för er båda att era vägar skiljs åt.

Kanske korsas de igen, kanske inte – men äkta vänskap, kärlek eller vad det må vara för relation bygger på att ni har en ömsesidighet, en gemensam önskan att finnas till för varandra i era respektive liv. Ett ömsesidigt givande och tagande och en stor respekt för varandra. Håller ni med?

Säg nej, sätt gränser och säg JA till dig själv!

Reagera…

Nuförtiden händer det sällan jag blir ledsen för eller rättare sagt sårad över hur någon kommunicerar till mig men när det händer är det till 99% personer som betyder mycket för mig som säger något som jag inte förstår eller känner mig förolämpad över.

Jag vet mycket väl att det är jag själv som väljer hur jag skall reagera på något någon annan säger om mig, vem jag är och vad jag gör…

Istället för att själv besluta mig för vad personen menar brukar jag fråga henne eller honom: Hur tänker du nu? Varför kände du att det var viktigt för dig att säga så till mig? Jag blev ledsen och jag förstår inte vad du menar?

Det är så enkelt för oss att missförstå, personligen vill jag hellre veta och det finns ingen som är bättre på att förklara vad hon eller han menade än den som gjorde eller sade det som du blev ledsen för och/eller sårad av. Gå direkt på källan och red upp det så snart det bara går…

Reagera, agera… det är ditt val!