Igår talade vi om känslor…. och det fortsätter vi med idag. Du har ju nu inventerat dina känslor, varför du känner som du gör och hur du tror att din motpart känner och varför.

Ge nu ett klart uttryck för dina känslor och erkänn dem som helt ok att känna. Berätta för motparten hur du känner och varför. Låt honom eller henne berätta detsamma för dig. Det är inte sårande att berätta något man känner så länge du håller dig från personangrepp – skilj på person och prestation, det är oerhört viktigt! Oavsett om känslorna är rationella eller ej behöver vi ta hänsyn till dem. När ni nu berättar om era känslor, rädslor etc. och lyfter upp dem på bordet kommer ni genast att känna en sorts lättnad. Det är alltid lättare att finna en lösning när man vet vad det är man behöver lösa.

Ge den andra parten möjlighet att uttrycka sina känslor och erkänn dem som helt ok att känna. Ett bra och ofta effektivt sätt att komma till rätta med människors ilska, rädsla, frustration, besvikelse etc. är att hjälpa dem att berätta om sina känslor. Vi människor blir direkt psykiskt avspända när vi får ge uttryck för vårt missnöje och då är det viktigt att vi har någon som lyssnar utan att döma. Genom att lyssna, utan att avbryta, kommer du att känna att även dina spänningar minskas.

Reagera inte på känsloutbrott. Lättare sagt än gjort men ack så viktigt. Det leder oftast bara till en stark känslomässig reaktion som kan vara direkt farlig för lösningen av konflikten för om reaktionen inte sker på ett behärskat sätt kan den resultera i ett våldsamt gräl som fördjupar konflikten. Handen på hjärtat – hur ofta har du reagerat behärskat på en känslomässig reaktion? Det är svårt och kräver en hel del av dig. Om du erkänner svårigheten i det och tränar dig så kommer det gå lättare. Ett tips är att ni redan från början kommer överens om att ”oavsett vad som sägs så är det bara tillåtet för en i taget att ge uttryck för ilska eller vrede. Övriga skall bara lyssna.

mer i morgon, del 3.