Människan är ett flockdjur och har ett behov av ett eget revir, ett eget utrymme som hon själv har kontroll över. En grupp har också sitt revir och behöver ha det för att fungera. Visst är det bra med en fungerande vi-känsla men gruppen kan också bli för stark och då finns det risk för att det utvecklas ett destruktivt revirtänkande i gruppen.

Revirtänkande, som jag ser det, är en rädsla för att förlora kontroll, osäkerhet inför nya metoder och nya förhållningssätt. Revirtänkande förhindrar utveckling, dödar effektivt och snabbt vår motivation och vi alla vet ju att medarbetarnas motivation och kompetens är en av företagets viktigaste tillgångar. Alla satsningar som förstärker och utvecklar denna tillgång är en lönsam investering. Allt som dödar denna tillgång borde på alla sätt och vis elimineras – det destruktiva revirtänkandet är ett av dem.

En väl fungerande grupp består av människor som både kan agera självständigt och i samspel med andra. Medlemmarna är öppna för egna och andras idéer, de kan kombinera olika sorters kunskap, bygga vidare på varandras förslag, ge och ta emot både beröm och kritik. De har också skapat en samsyn kring uppdraget och tar ansvar för sig själv, uppdraget och kollegernas framgång. Samarbetsklimatet kännetecknas av motivation där olikheter tas till vara och det finns en tydlighet och respekt mellan medlemmarna. Arbetsglädje och effektivitet prioriteras högt.

Läs mer: http://www2.proffice.se/artiklar/kronikor/elaine-breske-hirscher/2011/09/22/48253481/index.xml