Kay Pollacks måndagstips Nr2, 20 febr. 2012

Till alla vänner och alla vänners vänner!
Tack för all glad respons. Känn dig fri att sprida ”lektionerna” till alla du vill!

Kays måndagstips Nr2, 20 febr. 2012

Vad har du som hjälper dig att vara olycklig? 

Om du vill kan du den här veckan göra en fantastisk övning. En övning som kanske totalt kan skapa ett skifte i ditt liv. Du har kanske saker som du vet att du retar dig på. Det kan vara olika småsaker eller företeelser hemma eller på jobbet som irriterar dig. Som får dig ur balans och får dig att tappa humöret. Övningen är mycket enkel.

Sätt dig en stund ensam, i lugn och ro, med papper och penna. Ge dig själv fem till tio minuter. Leta i minnet efter småsaker som du vet att du retar dig på. Skriv upp dem. Gör en lista på tio småsaker som du säkert vet att du brukar reta dig på. Hitta den ena efter den andra. Minsta lilla sak kan vara användbar i den här övningen. Locket som ”aldrig” sätts på tandkrämstuben. Ljuset som ”alltid” står och brinner inne på toan. Lägg märke till att det kan dyka upp en inre röst som viskar: ”Men jag har rätt att vara irriterad när de inte släcker ljuset efter sig i badrummet!” Låt helt lugnt den rösten viska sitt meddelande och fortsätt skriv upp olika saker du retar dig på. Obs. Det skall vara småsaker. Inte stora saker som att tvättmaskinen gått sönder nu igen.

Skriv alltså upp riktigt små saker. Exempelvis smulorna på köksbordet, röran av alla skor i hallen, strumporna som ligger slängda hur som helst, eller de blöta handdukarna på badrumsgolvet. Allt sådant som gör att livet ”blir outhärdligt”. Sådant som kan få dig att tänka att dina barn, din man, din flickvän, din arbetskamrat borde vara på ett annat sätt. Sådant som kan få dig att tänka: ”Om de bara hängde upp handdukarna efter sig så skulle jag må mycket bättre!” Eller: ”Om bara strumporna inte slängdes hur som helst, så skulle livet vara mycket lättare för mig!”

Här kommer nu en fråga:
(andra fasen av övningen)

Tänk om det är sant att du har ”strumporna på golvet” som en av dina saker i ditt liv, som gör att du slipper ta ansvar för att vara i din glädje och frid. Kanske hör du genast den inre rösten: ”Ingen människa på jorden kan väl vara glad, när de ser alla dessa strumpor ligga slängda hur som helst på golvet på det här sättet.” Du väljer att just nu inte lyssna på den rösten. Den rösten vill bara en sak. Den vill att du skall leva i olycka och att du skall vara offer!

Här kommer frågan igen: Tänk om det är sant att du har ”handdukarna på badrumsgolvet” som en av dina saker i ditt liv, som gör att du slipper ta ansvar för att vara i din glädje och frid. Rösten dyker kanske genast upp igen och viskar: ”Det finns väl inte en enda levande människa som kan vara glad och lugn när de ser handdukarna slängda på detta sätt på badrumsgolvet.”

Nu kommer fas tre av övningen:
Frågan till mig är: Vem vill jag vara?

Vill jag vara en som väljer att reta mig på smulorna på köksbordet (dvs välja olycka) eller vill jag vara en som väljer att inte reta mig på smulorna på köksbordet (dvs välja lycka)? Valet är mitt. Jag ensam har ansvar för det valet. Plötsligt kan jag sakta, våga börja närma mig, att det kanske är så att:

Jag ensam har ansvar för om mitt liv blir i lycka eller om mitt liv blir i olycka.

Många av oss är tränade att tänka tvärtom. Om bara de andra gjorde så och så och om bara de andra var si eller så, så skulle jag känna mig mer lycklig.

Inget av detta betyder att jag måste acceptera att handdukar slängs på badrumsgolvet eller att köksbordet lämnas nedsmulat. Jag kan självklart tala om hur jag vill ha det, även när jag valt att vara i glädje och balans!

Läs din lista varje dag en tid framöver. Tejpa gärna upp den på ett hemligt ställe. Du kommer att lägga märke till en förändring. Du kommer att sakta skifta. Sakta kommer du att börja skratta åt något på listan. Sakta kommer du att kunna dra ett streck över det ena efter det andra. En dag ställer du dig upp i glädje! Du har slutat reta dig på smulorna på köksbordet! Och en dag frågar du dig plötsligt: Hur kunde jag reta mig på några smulor på ett köksbord?

Grattis! Du har tagit ett stort steg mot att hjälpa dig själv – att välja – att vara lyckligare. 

Allt gott till er!

Kay Pollak

Konfliktskola, del 1

I en konflikt kan känslorna spela vara av större betydelse än det som sägs, speciellt om det rör sig om en bitter konflikt. De inblandade parterna kan vara mer beredda att ”slåss” än att tillsammans utarbeta en lösning på konflikten som är deras gemensamma problem att lösa.

Många gånger när människor hamnar i en konflikt känner de att de hamnar i en situation där mycket står på spel och de känner sig rädda och hotade. Rädsla ger ofta sig uttryck i vrede.

För att komma vidare till en lösning. Börja med att erkänna dina dina känslor, rädslor och försök förstå dem. Det gäller dina egna självklart men försök också sätta dig in i motpartens.

Ställ dig frågor som Känner du dig nervös? Får du fjärilar i magen? Är du arg på den andre personen? Är du arg på dig själv?

Skriv ner dina känslor – hur du känner dig (kanske arg, orolig, rädd, arg, osäker) och därefter hur du skulle önska att du kände dig (trygg, självsäker, avspänd etc.). Skriv även ner hur du tror att den andre personen känner sig.

Försök komma underfund med vad det är som får dig att känna som du gör. Varför är du arg? Orolig etc.? Handlar det om den här situationen eller är det något annat som påverkar?

mer kommer i morgon – del 2 🙂

När du skäller på mig….

Läste detta underbara inlägg idag som jag så gärna vill dela med mig av. Jag tror att detta är något att tänka på i alla relationer och inte ”bara” i den som är mellan föräldrar och barn. Jag tror nämligen om vi väljer att tro gott om andra människor och deras intentioner så gör vi också gott. Det skapar onekligen ett godare klimat om vi väljer att tro gott. Vad tror ni?

Vid nattningen igår kväll hamnade jag i ett oväntat, underbart och smärtsamt utvecklingssamtal med sjuåringen. Det innehöll så mycket klokskap att jag väljer att återge det oredigerat här… http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/2012/02/19/nar-du-skaller-pa-mig-mamma-ar-det-svart-for-mig-att-alska-mig-sjalv/

På arbetsplatsen!

Det vi irriterar oss svenskar mest på arbetsplatser är, enligt undersökningar som gjorts, när någon gnäller på jobbet, intrigerar, jobbar för lite eller är en besserwisser.

Det vi uppskattar mest hos våra kollegor är hjälpsamhet, omtänksamhet, beröm, konstruktiv kritik och humor.

Revirtänkandet!

Människan är ett flockdjur och har ett behov av ett eget revir, ett eget utrymme som hon själv har kontroll över. En grupp har också sitt revir och behöver ha det för att fungera. Visst är det bra med en fungerande vi-känsla men gruppen kan också bli för stark och då finns det risk för att det utvecklas ett destruktivt revirtänkande i gruppen.

Revirtänkande, som jag ser det, är en rädsla för att förlora kontroll, osäkerhet inför nya metoder och nya förhållningssätt. Revirtänkande förhindrar utveckling, dödar effektivt och snabbt vår motivation och vi alla vet ju att medarbetarnas motivation och kompetens är en av företagets viktigaste tillgångar. Alla satsningar som förstärker och utvecklar denna tillgång är en lönsam investering. Allt som dödar denna tillgång borde på alla sätt och vis elimineras – det destruktiva revirtänkandet är ett av dem.

En väl fungerande grupp består av människor som både kan agera självständigt och i samspel med andra. Medlemmarna är öppna för egna och andras idéer, de kan kombinera olika sorters kunskap, bygga vidare på varandras förslag, ge och ta emot både beröm och kritik. De har också skapat en samsyn kring uppdraget och tar ansvar för sig själv, uppdraget och kollegernas framgång. Samarbetsklimatet kännetecknas av motivation där olikheter tas till vara och det finns en tydlighet och respekt mellan medlemmarna. Arbetsglädje och effektivitet prioriteras högt.

Läs mer: http://www2.proffice.se/artiklar/kronikor/elaine-breske-hirscher/2011/09/22/48253481/index.xml